Tre dagar.

Fredag. Halv tolv ska tåget ta mig till Stockholm för julbord på Tyrol tillsammans med det som efter årsskiftet ska bli mina nya kollegor. Egentligen är de ju redan det, mina kollegor, men från januari kommer jag officiellt tillhöra Stockholmskontoret. Utanför fönstret härjar stormen Helga och på förmiddagen får jag ett sms från SJ som säger att mitt tåg hem mycket troligt kommer ställas in och att ersättningsbussar inte kommer finnas.

En våg av orkar ej lösa problem drar in över mig och jag bokar av mina tågresor och meddelar min chef att jag jobbar från soffan och äter risgrynsgröt istället. Jobbar undan, köper två julklappar och glögg och hänger i soffan med mitt barn och min man medans Helga rasar utomhus och The Fantastic Four rasar på vår filmduk.

Lördag. Vi sover till nio, äter frukost i en oändlighet och hjälper sedan Adrian med hans läxor. Jag googlar hur man på ett pedagogiskt sätt löser höga divisiontal. Pinsamt, men sant. När förmiddag blir eftermiddag kommer hans far och hämtar honom, lite lagom försenad till sin helg med sin son.

Vi två som blev kvar packar in oss i vår bil och kör slingriga vägar, letar vinterjacka till honom och julklappar till barnet och äter köttbullar på Ikea. När vi kommer hem igen har mörkret fallit sedan länge, jag lyssnar på julmusik och slår in julklappar och han åker och köper en stenugnsbakad Margarita. Vi hamnar framför teven, tänder ljus och sitter under samma filt och äter pizza och tittar på det som mycket möjligt kan vara världens sämsta film.

Söndag. Kaffe och tidning i sängen, letar recept på tjälknöl och julig efterrätt att servera mina föräldrar dagen före julafton. Sedan ännu en lång frukost. Älskar söndagsförmiddagar, älskar söndagsfrukostar. Vi klär på oss och går ut, vandrar nästan en mil på blåsiga gator. Tittar på husen i vår lilla stad och gissar vad de skulle kosta i Stockholm. Vi inser att vi kommer bli ruinerade.

Byter om och drar en borste genom håret och applicerar ytterst lite make up, sedan spenderar vi timme efter timme runt ett bord med fyra andra par. Pratar, skrattar och fikar bort eftermiddagen med några av de vänner som har funnits allra längst i min mans liv. Det är fint. Sammanvuxet.

Sedan kommer barnet hem igen och vill som alltid efter en helg borta vara liten, visa upp nya blåmärken och kramas. Vi bäddar ner oss i hans säng och pratar om hans helg och om vår helg. Jag berättar hur glad jag är över att jag blev just hans mamma. Han klappar mig på kinden, säger lilla mamma och är totalt oironisk trots att han nästan är lika lång som jag.