Tack och lov att ännu en helg har gått. Hela familjen har ägnat den åt att vila. Okej, det är en sanning med modifikation. Barnet är en vecka in i sin inspark och har antagligen varit på fler fester den här veckan än sammantaget under hela sitt liv. Han har definitivt festat mer än vilat den här helgen. Han verkar dock lycklig och nöjd över livet.
Han har även fått lägenhet. En liten etta söder om stan, bara några minuters promenad från campus och tjugo minuter med pendeln från oss. Flera av hans kompisar från insparken bor i samma hus och det pratas väldigt mycket om den där studentpuben.
Det första oktober får han nycklarna, men vi har sagt att det inte är någon stress med flytten. Vi tar den när han är redo. Häromdagen kom jag dock på honom med att bläddra i Mio-katalogen så antagligen är han mer redo än jag vill erkänna.
Fan, jag hade tänk avlägga rapport om mitt nya ansvar: HSEQ, samt även i bokskrivandet, men jag hinner inte pga nyss nämnda nya ansvar. Återkommer med rapport imorgon. Herregud vilken cliffhanger.
Jag blir så glad av att läsa om sonen, det värmer verkligen i hjärtat. Min tjej som är lika gammal bor i Uppsala sedan ett halvår och längtar desperat tillbaka efter en sommar med familjen. Men det tar jag som ett gott tecken.
SvaraRaderaOch grattis till nya ansvar på jobbet!
Tack och tack! Ja, det låter absolut som ett bra tecken att hon längtar tillbaka. Fint att höra att hon är där hon vill vara. :)
RaderaOh vad fint. Hur lyckades han få lägenhet? Vi ska börja kolla åt ena dottern och det verkar snudd omöjligt!
SvaraRaderaVia Stockholms bostadskö. Han har stått i kö sedan sin 18-årsdag (som är första dagen man får stå) så han har redan hunnit få mer än 3 år, vilket är mer än många andra studenter. Har man inte många ködagar vettefan hur man gör faktiskt. 😕 Lycka till och hoppas att det löser sig för dottern!
Radera