Jag har varit sänkt till hälften hela veckan. Vaknade i måndags och upptäckte att rösten var borta när jag skulle säga god morgon till min man. Så har hela veckan fortsatt, dessutom med sällskap av en hosta som har gett mig träningsvärk i magmusklerna.
Med hjälp av te och glass kommer rösten tillbaka då och då, men inte som mer än ett kraxande. I onsdags fick jag ställa in alla möten för kunde bara viska. Har ändå orkat jobba under dagarna, men stupat i säng så snart middagen varit överstökad.
Jag har legat i sängen och tittat ut på den fortfarande ljusa himlen. Lyssnat på mannen och barnet som levt vidare utanför sovrummet. Önskat att jag orkat vara en del av det, vill också vara vaken efter tjugoett. Vill dricka rosé på balkongen, prata och skämta, skriva och läsa, tvinga mig i säng när jag påminns om att det kommer en morgondag.
Nästa vecka, då jävlar, då är det jag och kvällarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar