Så det kan gå

Så vi åt ute igårkväll. Ja, det blev så men det var faktiskt mina föräldrars fel, för de bjöd in sig själva på middag samma dag. Så köttfärsen fick hoppa in i frysen och istället bokades bord på ett av våra stammisställen.

Jag hade absolut kunnat svänga ihop något av köttfärsen och bjuda på, men jag känner rätt jobbiga känslor kring att umgås med mina föräldrar och om jag skulle låta dem slå sig ner vid mitt köksbord tror jag att det finns en risk att de i skrivande stund fortfarande skulle sitta kvar.

Det blir lättare på restaurang, då kan man bryta upp när man känner sig klar, tacka för en trevlig middag och gå åt varsitt håll. Och det var precis så det blev: en trevlig middag, inte mer än ett par timmar lång.

Vi satt kvar vid bordet och väntade in notan medan de behövde springa till tåget. Köpte varsin glass och slog oss ner i parken mellan oss och restaurangen på vägen hem, tittade på människor och kände kvällens sista solstrålar.