Så får barnet tillbaka sin sluttenta från kursen om antikens Grekland. Han får ett B och jag kan inte minnas att jag sett honom skina så av stolthet tidigare. I samma veva börjar han skriva en uppsats i den nya kursen om folkmord och han kastar sig över uppgiften.
Det är fint att se honom nuförtiden. Han pratar om sina kollegor på grönan, träffar olika vänner varje vecka, går på föreläsningar och skriver på sin uppsats. Läser böcker och skriver på sin egen bok dagens sista timme, den enda timme han har som inte är fylld med livet.
Och han skrattar och skämtar, gör planer för framtiden och mår så uppenbart bra. Han är visserligen nervös inför framtiden, inför att testa läsa ett nytt program på universitetet och att bo själv igen, men det verkar vara en bra nervositet. En som liksom pirrar.
Det är väldigt, väldigt fint att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar