Om att skriva och att skriva om

För några veckor sedan sparade jag en kopia av min text om de första grekiska gudarna, det som förhoppningsvis en vacker dag ska bli en färdig roman, och började om från början. När jag började skriva på boken i vintras gjorde jag det i tredjepersonsperspektiv, men det kändes aldrig riktigt rätt.

Så jag började om, visserligen med utgång i den befintliga texten, men det är aldrig så lätt som att ersätta hon med jag. Det tog mig flera veckor, men i söndags nådde jag slutet av det som jag redan hade skrivit. Det nya perspektivet gav dessutom nästan tio sidor i ny text under omskrivningen, bara för att orden flödade så mycket lättare.

Igår påbörjade jag omskrivningsvända två, för under veckorna som jag skrivit om texten har jag även landat i att det inte ska vara några andra gudars perspektiv än Gaias. Tidigare hade Uranos, Tartaros, Nyx och Erebos varsitt kapitel, visserligen korta och snabba, bara glimtar in i deras tankar, men jag vill att texten bara ska vara Gaias.

Så nu behöver jag skriva om ännu en gång, fortsätta samla idéerna som hela tiden dyker upp i huvudet om saker som ska hända framåt i min anteckningsapp i telefonen. Det är en anteckning som redan är evighetslång, rad efter rad med tankar och idéer, vackra ord som jag snappat upp, meningar som plötsligt bildats i mitt huvud.

Oavsett om det blir en färdig roman eller inte så har jag väldigt roligt under alla dessa timmar när jag skriver och skriver om. Kanske är det det viktigaste.