Vaknar till en måndag. Har spelat squash hela natten, skjutit iväg serve efter serve i mina drömmar. Utanför rullgardinen täcks marken av ett lager snö. Dricker kaffe i sängen, läser internet, kapitulerar inför den nya veckan.
Ännu en kaffekopp på handfatet när jag sminkar mig. Vänder ihop en äggröra och skivar en kiwi. Ignorerar vintern där utanför och klär mig i vida kostymbyxor, linne och omlottkofta, stoppar fötterna i ett par loafers.
Drar ett djupt andetag och rabblar mantrat från i fredags när jag bestämde mig för att inte grubbla över jobbet under helgen: var tydlig med dina goda intentioner, leta efter andras goda intentioner, kom ihåg att alla känner sig trängda i hörn, ha snälla ögon, håll en mjuk ton.
Okej, låt oss köra vecka nio.
Tänkte på det du skrev om chefen som en robot- en gång, när jag var ny med personalansvar, sa en i min grupp " nu när du är min chef kan du säga vad du vill till mig" och jag tänkte herregud, det är ju precis tvärtom! Allt måste tänkas genom, vägas och inte missuppfattas...
SvaraRaderaHoppsan, "anonym" låter ju trist. Lotta heter jag, läser hela tiden men kommenterar sällan. Hej!
SvaraRaderaHej Lotta! Vad fint med kommentar från någon som läser men inte kommenterar så ofta 🥰 Jaa, den där ständiga balansgången kring vad man får/inte får, borde/inte borde säga, herrejävlar alltså. Brukar försöka tänka ”kommer det här gräma dig när du ska sova ikväll?” och prata därefter, men ibland är det ju verkligen lätt att vara efterklok alltså.
RaderaJag har en affirmationstavla med "Always be kinder than you feel", den har räddat mig några gånger i arbetslivet när man behövt andas i fyrkant haha.
SvaraRaderaSmart!! Så ska jag också tänka hädanefter.
Radera