Pratar med barnet sent på tisdagseftermiddagen. Han säger att han ska laga Pasta carbonara. Jag tänker för mig själv att det är galet att jag pratar med mitt barn om vad vi ska laga till middag på våra olika håll.
Han säger något om att åka till Köpenhamn och gå på klubb och jag tänker det igen, att herregud vad konstigt det är, att han är vuxen, klarar sig själv och lever sitt liv. Lagar sin egen mat och går på klubb.
På kvällen skriver han och ber om tips på något enkelt att baka och jag tänker det igen, för tredje gången den dagen, herregud vem är du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar