Håll till godo

Tisdag. Ljusa jeans, vit skjorta och svarta loafers. Knappa tre timmars sömn i ryggen. Min mascara bestämmer sig för att visa att den verkligen är slut, vilket inte gör underverk för mitt ansikte. Den knappa sömnen skyller jag på tre faktorer: en ny bok, paraplyerna över våra fönster och första avsnittet på andra säsongen av The last of us. 

Jag gick direkt från den knastertorra Änglar och demoner av Dan Brown till Allt vi lämnat bakom oss av Lucy Score och tydligen var tramsigt och flamsigt precis vad jag behövde, för jag försökte lägga bort boken vid flera tillfällen: klockan tjugotre, ett och tre. 

Varje gång gjorde fönsterparaplyerna något konstigt mönster som i nattligt tillstånd påminde om stora spindlar som rörde sig över våra väggar och golv, vilket fick min hjärna att göra (långsökta) kopplingar till en scen från The last of us som vi såg i helgen.

Så nu sitter jag här framför min dator, klockan inte ens slagen halv nio och redan tre kaffekoppar in i dagen och med en uppenbar svårighet att formulera ordentliga meningar.