Fredag: ett vinglas på köksbänken som sällskap till matlagningen, bubblor som långsamt virvlar upp genom glaset, den tredje boken om Empyrén i öronen. Min man kommer hem, stryker mig över ryggen, pussar mig på hjässan. Startar en film som vi inte tittar klart på eftersom vi hellre ägnar oss åt varandra.
Lördag: en promenad från Vasastan, genom Gamla stan, till Södermalm. En korv med bröd i språnget, en kaffe i handen efteråt. Han tittar trånande på butikerna med gamla vinylskivor, jag tar våra kaffemuggar och sätter mig på en parkbänk på Mosebacke torg, säger att han ska ta sin tid. Lagar mat tillsammans. Entrecôte, strips, tomatsallad och bea. En skiva snurrar i spelaren, mjuk jazz strömmar från högtalarna, rödvin i glasen.
Söndag: sover till kvart över tio. Läser till sist ut Onyx Storm. Städar, tvättar, donar. Börjar lyssna på Steve Cavanaghs nya bok och vet redan en minut in att det kommer vara bra. Lagar potatis- och purjolökssoppa till veckans luncher. Min man lagar hjortfärsbiffar till söndagsmiddag. Jag skakar oss varsin whisky sour som söndagsdrink. Är i säng när klockan slår tjugotvå.
Och så måndag: svart pennkjol, högklackade loafers, en luftig stickad tröja. Känner mig som min barndoms mamma. Har för en gångs skull tid att arbeta mellan mina möten. Skriver en lista med ärenden att göra efter kontoret: köpa nagellack, hårinpackning och stearinljus.
Utan att spoila - vad tyckte du om Onyx Storm?
SvaraRaderaTyp omöjligt att svara på utan att spoila, men om jag ska göra ett försök så skulle jag säga att jag tyckte om den. Jag blev helt golvad av den första boken och jag kanske inte tycker att varken tvåan eller trean var prick lika bra, dock är de båda fortfarande väldigt väldigt bra.
RaderaKanske lite fånigt men jag tyckte verkligen om utvecklingen som både Violet och Xaden gör i den här boken. De mognar på ett sätt som jag sällan upplever att personer i böcker (eller bokserier) gör. Det brukar vara att det är samma problem hela tiden och pang boom ska boken (eller serien) ta slut och så fixas allt på de sista femtio sidorna. Så upplever jag inte att det är i den här serien. Det är liksom en kontinuerlig utveckling av karaktärerna, vilket gör att jag vill fortsätta följa dem, vill fortsätta heja på dem.
Hoppas att jag gav en bild utan att berätta för mycket!
Absolut, tack! Är på bok 2 nu och är inte lika besatt av den som ettan, men håller med dig om att den fortfarande är väldigt bra.
Radera