Jag är på väg till den lilla staden. Jag ska spendera dagen på vårt kontor i möten med mina olika team och sedan ska jag spendera kvällen med mina föräldrar. Vi ska äta middag på en av restaurangerna som ligger intill tågstationen, innan tåget tar med mig hem igen.
Jag försöker träffa dem för en middag då och då när jag är i den lilla staden, men kanske inte så ofta som de egentligen hade hoppats. Det tar fortfarande så otroligt mycket energi att träffa dem. Jag har börjat förlika mig med att det kanske alltid kommer vara så, att vi aldrig kommer ha en toppenrelation.
Vissa saker kan man inte laga och så får det vara. Ibland är saker bara vad de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar