Jag har övat på att romantisera livet hela helgen. Stannat för vinlunch på lördagspromenaden, ätit den perfekta tjejlunchen (rostat bröd, jordnötssmör, skivad banan, blåbärssylt) på söndagen och toppat upp med champagne på söndagskvällen. Läst en hel bok, lyssnat på vinylskivor och tittat på tre avsnitt av nån ny serie som inte var särskilt mycket att skriva hem om, om vi ska vara ärliga.
Jag har även tagit med romantiserandet till min måndag genom att aktivt lyssna på det ändå ganska sexiga ljudet av mina höga klackar mot golvet när jag vandrat genom kontoret. Jag har också tänkt att jag är med i en film idag. Liksom betraktat min dag utifrån. Det fick mig att springa ner till cafét mittemot och hämta en kaffe efter lunchen, för så gör man på film.
Och om livet verkligen vore en film så är det nu jag hade promenerat hem, ringt en väninna på vägen och berättat om min dag och sedan kommit hem till en man, en lagad middag och ett glas vin. Så nu gör vi så, det får bli nästa steg i denna låtsasfilmatiserade dag.
Men vad underbart! Jag brukar också ofta låtsas att jag är med i en film, tonsätta cykelturen hem, men sällan blir det så fancy utan ser mer framför mig någon fransk socialrealistisk grej där det klickar till av livsglädje lite då och då, mot en vägg en typ regnig betong 😅
SvaraRaderaHaha. Vad gör man inte för att pigga upp livet ändå.
RaderaMindfulness på högsta nivå! Nästan lite avundsjuk, allt i vardagen som jag själv bara tar mig igenom så snabbt som möjligt utan att tänka på men som andra ser som filmscener. Stryka, välja kläder, sätta sig i soffan, cykla till jobbet, kliva ur sängen… Känner att jag antagligen missar något här 🤩
SvaraRaderaLohe.
Börja reflektera över de sakerna! Just reflektionen kring det är det som får mig att köpa en kaffe på väg till kontoret, eller lyssna på något medan jag stryker, eller fantisera om hur fantastiskt snygg jag kommer vara i en viss outfit. Typ som att dagdrömma lite om sitt eget liv.
Radera