Vi har precis kommit ut på andra sidan av en omorganisering. Jag behövde låta en person gå. Jag har inte sovit på flera veckor, har mått så fruktansvärt dåligt. Jag känner mig smutsig. Som om jag har klivit över till den onda sidan.
Jag menar inte att vara en dramaqueen och inte heller att få det att handla om mig, för det är inte jag som har det värst i detta, men jag tror att den här erfarenheten har förändrat mig i grunden.
Det måste vara något av det absolut värsta med att vara chef 😔 Kanske klen tröst men jag har sett inte mindre än två fabriksstängningar där alla blivit av med jobbet och för väldigt många har det lett till något bättre, även att det varit jobbigt i stunden. En annan reflektion från samma erfarenhet: Folk som drabbas lägger väldigt stor vikt vid hur frågan hanterats från chef och ledning. Sköter man det snyggt blir det ett betydligt mildare slag. Senaste fabriksstängningen jag var med om var det så. Fast alla var chockade och ledsna pratade de om hur fantastiskt väl det kommunicerats och hur bra platschefen varit när hon ställde sig inför alla och berättade vad som skulle ske. Jag är övertygad om att du skötte det som behövde göras med flying colors. Kram
SvaraRaderaLohe