juli 31, 2016

Hej!

Vi är hemma igen, sedan nästan en hel vecka tillbaka. Resan till finlandet var bra. Många timmar i bil, men det förflöt himla fint. Vi spenderade varje förmiddag i staden som vi sovit i, sedan körde vi vidare, åt sen lunch på vägen och checkade in på nästa hotell runt middagstid. Hängde en snabbis på hotellrummet och gav oss ut på upptäcksfärd, åt middag och gick tillbaka till hotellet. Sov, åt hotellfrukost, promenerade, åkte vidare. Och så vidare.

Det var fint. Dagarna i stugan var också himla bra. En enorm kontrast till dagarna på hotellen. Hög luft, skog överallt och en sjö mitt framför oss. Tystnaden, lugnet. Det här med att man verkligen inte kan vara någon annan än sig själv, med sig själv. Kasta pil, läsa bok efter bok, bada, spela yatzy, basta, grilla varje middag. Det är sånt som lagar en. 

Men nu är vi hemma igen. Jagar pokémon, packar flyttkartonger, är ständigt varm av sommar. Planerar den sista semesterveckan. Jag tänker mer av samma som den som precis lämnat oss, fast kanske även en sväng på Kolmården. Sommar. Älskar sommar. Sommar, sommar, sommar.

juli 15, 2016

Morsan.

Hallå från framför spisen. Jag står och gräddar cirka hundra pannkakor inför vår bilsemester som inleds imorgon. De ska ätas kalla, ihoprullade med smör och socker i. De kommer smaka barndom, det var alltid så vi åt dem på våra bilresor till släkten i Danmark.

Jag känner mig som en riktig mamma idag. Jag tror att det hör ihop med att jag har klätt mig som jag minns min egen mamma från när jag var liten, i svarta tights och linne och herrskjorta. Samt att jag gör typiska föräldrasysslor idag, som att packa och förbereda mellis och skriva listor och tänka tusen steg i förväg. 

Jag tycker om känslan. Tycker om att vara hundra procent mamma, annars är det liksom bara en liten del av allt jag är. Det kanske är ett litet bevis på att jag äntligen börjar komma in i semestern? Att jag börjat varva ner, skalat av några lager. 

Imorgonbitti drar vi. Det ska bli himla fint. Att först få ett gäng dagar där vi upplever helt nya saker, bor på hotell och äter på restauranger som kanske kräver skjorta. Tvinga in männen i mitt liv i nån kyrka och bland gamla hus. Sedan ett lass dagar på landet, ständigt i baddräkt och smutsigt hår och med en bok i handen. Och sen, till sist, en bättre kryssningsresa hem.

Åh. Semester!

juli 14, 2016

Semester på riktigt.

Vi drar iväg tidigt på lördag morgon. Bilar längs med höga kusten och över gränsen till Finland, sedan ner genom Finland och fram till lantstället som Kims familj har där. Vi har bokat tre hotell på vägen, i Umeå, Uleåborg och Björneborg. Sedan ska vi spendera en näve dagar bland hög luft och sjöbad och bastu, med grillmiddagar och rosévin och en bunt böcker.

Helskotta som jag ska vila upp mig. Bli fräknig och glad. Är som en liten spillra just nu, stressad och helt utan semesterkänsla i kroppen. Irriterad och vill mest bara äta hela tiden. Saknar solsken och att ha nära till skrattet. Snart så.

juli 12, 2016

Om banker och ärtor.

Hej från semesterdag två. Det har inte varit så mycket semester över semestern ännu, mest bankärenden och optikerärenden och ja, andra ärenden. Sånt som jag tänkt att jag ska göra i dagar, veckor, månader, så det är ju lite fint ändå att det äntligen blir av. Även fast det känns som att jag slösar med mina lediga dagar.

Häromdagen frågade Kim försiktigt om jag kanske börjar må lite bättre nu. Och så är det nog. Det gör fortfarande ont, men det är inte längre ett knytnäveslag i magen varje gång jag tänker på det, på livet som inte blev. Men det cirkulerar ofta huvudet, små tankar här och där om hur varje ögonblick hade varit om det hade fått vara kvar. 

I söndags skulle vi gått in i vecka tolv. Hade det synts på mig då? Hade illamåendet äntligen börjat släppa? Är idag dagen då vi hade berättat för våra familjer, om det hade fått leva? Hade jag fortfarande kunnat knäppa knappen i mina byxor? Hade vi haft ett namn på bebisen, eller hade det fortfarande varit Ärtan?

Jag vet inte. Det gör ont att tänka på det, på alla frågor som saknar svar. Men det känns inte längre som att jag ska dö. Det var inte meningen, helt enkelt. Inte nu, inte för oss.

juli 08, 2016

No jinx.

Jag vågar knappt säga det högt, men det verkar som att vår tur vänder lite nu. Vi var och tittade på vår lägenhet igår och träffade förvaltaren och skrev på alla papper. Nu är allt helt spikat och klart. Dessutom fick vi veta att det inte var några problem med att få nycklarna redan en bit in i augusti, så att vi hinner måla innan vi flyttar in.

När vi spanade in vårt förråd i källaren stötte vi på en dörr som det stod garage på. Hyresvärden berättade då att det ligger ett litet, privat garage i källaren. Vi smög runt huset och hittade garageporten och en liten lapp med kontaktuppgifter till ägaren. Alldeles nyss fick jag ett sms från Kim som pratat med hen och ja, det finns en plats till oss. Till ett pris som är hälften av vad en garageplats i Vasastan normalt kostar.

Så sjukt. Och häromdagen pratade jag med utbildningsförvaltningen i Stockholm och berättade att jag har en elvaåring att placera i skolkö. En timme senare fick jag ett namn och ett telefonnummer, och ytterligare en timme efter det fick Adrian en plats på Kungsholmens grundskola. Jag har våndats i ett år över att få en skolplats till Adrian och så sker det på ett par timmar? Ja, sjukt. Och så otroligt jäkla skönt.

Och till sist, som en bonus: jämförde skattetabellerna i Stockholm och Katrineholm och tillsammans kommer jag och Kim få ut tvåtusenfemhundra kronor mer i månaden i Stockholm. Tack för det, liksom.

juli 06, 2016

Nedräkning.

Jag har nedräkning till semester nu. Det är bara dagar kvar, timmar nästan. En halv onsdag och en halv torsdag. Torsdagen är halv för att vi ska titta på vår nya lägenhet och Adrians nya skola på eftermiddagen. Sedan en fredag, där skrivbord ska städas och papper sorteras och sammanfattningar göras. Sedan är det fyra veckors ledighet.

Jag har gjort allt det där som är så skönt att göra inför semestern. Bokat tid hos frisör och massör, städat alla vrår i hemmet, bokat in dagsutflykter med nära och kära. Påbörjat någon slags nedvarvning. Äntligen börjat sova på nätterna igen.

Mmm, semester. Snart, snart.

juli 03, 2016

Jag tror att det vänder lite nu.

Vaknar upp till en lördag. Regnet smattrar mot fönstret. Det lugnar själen. Smyger upp och startar kaffebryggaren, sedan tillbaka bredvid den sovande mannen. En kaffe kopp i handen, Instagram som sällskap. Sedan frukost och mer kaffe, vi pratar om vilken vägg soffan borde stå mot och om hur matsalsbordet inte kommer få plats. Tittar på bilder och försöker minnas de hörn som bilderna inte sträcker sig runt.

En biltur ut i skogen eftersom vi hört att det ska finnas kantareller. Det gör det inte, eller så hittar vi dem bara inte. Vi fortsätter till Norrköping, han köper ett par shorts och två tishor och jag en vit linneskjorta och två tröjor till barnet. Går en sväng på Mio och får bra idéer till vårt kök. Hemma igen somnar jag i soffan, sover två timmar och vaknar av att jag sovit klart. Är loj i kroppen, på ett skönt sätt. Liksom mjuk. Inte längre fruktansvärt olycklig. Middag i soffan framför fotboll. Hans hand som hela tiden rör sig över min rygg.

Söndag. Jag bär min nya vita linneskjorta över ett svart linne och till svarta byxor. Sådär avslappnat, två knappar knäppta och oversize. Känner mig fin. Träffar en vän över en kopp kaffe, ett varv på Åhléns. En baddräkt, ett par shorts och ett nagellack får följa med hem. På eftermiddagen jobbar jag lite, har en så snäv deadline inför semestern. Bara en vecka till nu, sedan fyra veckors lugn.

Rensar och städar och gör fint hemma. Köper färska blommor till vaserna. Lagar söndagsmiddag. Får tillbaka barnet efter faderskapshelgen och njuter av vetskapen att han ska vara hemma i flera veckor nu. Vi börjar planera bilsemestern som vi drar iväg på om ett par veckor. Bokar hotell och planerar rutter.

Sommar. Jag vet att den har varit här i flera veckor nu, men det känns inte så. Inte för mig, jag missade den. Hade så fullt upp med att vara ledsen och trasig, men nu är jag redo. Redo att känna mig glad och lätt, redo att bli mig själv igen.

juli 01, 2016

Sankt Eriksplan.

Så ringer förvaltaren. Hon berättar att den andra familjen har tackat ja till lägenheten. Det som ju skulle bli vår lägenhet. Jag blir så himla ledsen, hade redan inrett den i mitt huvud. Förälskat mig i trägolven och takhöjden. Men så visar det sig att det finns en annan lägenhet, en med tre rum och kök, fördelade på lite mer än hundra kvadrat.

Vi tittar på den. Det är en vacker fastighet, byggd 1924. Trägolven är nog original. Köket är nytt, lite tokigt och trångt, men kan nog bli väldigt fint. Badrummen är nyrenoverade. Lägenheten är helt knasig i utformningen, byggd runt trapphuset. Ena väggen i köket är rund. Man går liksom runt rummen för att komma in och vidare.

Vi säger ja på studs. Ett par timmar senare kommer hyresavtalet på mailen. Det är så sjukt. Adressen är Sankt Eriksplan. Jag är lite rädd för att uppfostra en elvaåring så centralt. Är så van vid att kunna släppa honom lös i vår lilla stadsdel i vår lilla stad. Det kommer bli annorlunda efter den första september. Då kommer vi bo mitt i Vasastan.

Så himla häftigt. Tänk att det löste sig till slut ändå.