Då: utmattningsdepression, sade läkarna. Nej, något annat, sade Kim. Något som gör fysiskt ont i bröstet. I hjärtat. Nej då, sade de. Åk hem och vila, sade de.
På lördagsmorgonen sökte vi akut igen. Då var trycket värre än någonsin. Den här gången tog de alla möjliga sorters prover och satte sig ner och pratade med oss. Lyssnade när vi berättade. Och ja, det var något annat.
Vad vet vi inte ännu, bara att hjärtat inte syresätts som det ska. De har startat en utredning och nästa steg är att spruta in färg i blodet för att se vart det tar vägen. Syret alltså. Blodet tar ju inte vägen någon annanstans är bara runt. Tror jag.
Kroppen. Vilken grej alltså. Den är precis som teknik, den ska bara fungera.
PS. Så himla trist att det här har blivit en sjukblogg. Stressblogg. Olycksblogg. Imorgon ska jag skriva om nåt fint. Lovar. Det ska bara hända nåt först. DS.
Det är din blogg, du skriver om vad du vill... men ja, jag hoppas också innerligt att det dyker upp något bra att skriva om snart, inte för att du ska skriva om det utan för att det behöver vända nu! kram
SvaraRadera