Ja, jag vet. Det sista måste jag orka. Ni vet, i nöd och lust och allt det där. Just nu verkar vi satsa ganska seriöst på det där med i nöd. Satan i den lilla gatan vad jag är less på det. Jag minns liksom inte när vi var lätta och lyckliga senast? Och jag vet, vad fan gnäller jag för? Det är inte jag som har (förmodad) kärlkramp och svårt att andas så jag ska bara hålla käften. Jag vet det.
Men åååå. I min ofrivilliga paus från bloggläsande har jag helt missat detta. Vad jobbigt för er. Usch! Hoppas det går i rätt riktning!
SvaraRaderaOch man får klaga. Allas egna problem är sina egna problem och då är det så. Stor kram till er!