"Allt är ditt fel", säger barnet när jag kliver in i hans lilla lägenhet.
Jag stannar upp mitt i rörelsen, med kappan halvvägs ner över armarna.
"Hur kan något vara mitt fel, jag har inte ens träffat dig på flera dagar?" frågar jag.
"Precis allt", säger han. "Visste du att man får praktiskt taget allt från modern? Trosuppfattning, politisk läggning, värderingar, allt som formar en på djupet."
Jag flinar och mina lemmar kommer ihåg hur de ska samarbeta för att dra av kappan.
"Fan vilken tur", säger jag.
Han flinar tillbaka.
"Helvete, ja."
Antagligen har han fått alla svordomar från mig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar