Vi hade bestämt att barnet skulle flytta succesivt, sova någon natt här och någon natt där, tills hans nya hem kändes helt rätt och naturligt. Men redan samma dag som flyttlasset gick refererade han till sitt nya hem som hemma.
När jag frågade vart han ville sova den natten kom svaret utan ett uns av tvekan. Jag tror att han har sovit sin sista natt i sitt barndomshem. Kanske kommer han sova över någon gång då och då för att det är smidigare så, men jag tror inte att han kommer dela upp nätterna mellan våra lägenheter, som planen egentligen var.
Det verkar dock inte betyda att vi inte ska träffas. Igår spenderade vi eftermiddagen tillsammans, först genom att luncha hos min mans syster i gamla stan och sedan genom att plugga/jobba tillsammans på campus. Imorgon ska vi ses på Ikea efter jobbet. På torsdag har han bjudit över oss på middag i utbyte mot hjälp med att flytta en garderob och sätta upp gardiner. I helgen ska vi bruncha och träna tillsammans.
Det här är det allra finaste i mitt liv, att jag får umgås med barnet på det här sättet. Efter året i Malmö och med sorgen i hur långt bort han var, är det här det absolut finaste jag kan tänka mig. Nu är livet som det ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar