Om att kanske vara lite ombytlig

I söndags dundrade en bokidé in i mig. Det var verkligen ett dundrande. Crasch, boom, bang rakt in i hjärnan. Jag skrev ner den i mitt dokument med bokidéer och öppnade manuset om de första gudarna, men den nya idén vägrade lämna huvudet, blockerade alla andra tankar.

I tisdags vaknade jag och tänkte skitsamma, jag testar skriva på den nya idén och så ser vi om det ger någonting. Det gav tio sidor inom loppet av två timmar. Jag har aldrig skrivit så mycket så snabbt. Igår skrev jag tjugo sidor. Idag vaknade jag och var tvungen att gå upp och hämta datorn det första jag gjorde.

Klockan är efter elva men jag sitter fortfarande skräddare i sängen, med ryggen mot kuddarna och datorn i knät. Vill du följa med ut och gå? Kan inte, måste skriva klart kapitlet medan jag har det i huvudet. Så lät det precis här hemma, så känns det just nu.

Den här gången är det en kärleksroman. Det betyder inte att jag har övergett manuset om de första gudarna, men det är som om den här historien verkligen vill komma ut och jag tror att jag vill låta den göra det.