I september fyller jag fyrtio. Jag tror inte att jag har en kris eller så, men kanske nån slags medvetenhet om att jag åldras. Det har gått så fort nu på slutet, åldrandet. Fram tills för bara något år sen fick jag visa legitimation på bolaget, men det behöver jag aldrig nuförtiden.
Rynkorna i pannan har blivit djupare och kråkfötter har dykt upp runt ögonen. Egentligen stör inte rynkorna mig så mycket, jag tycker att det är fint att åldras. Det som däremot stör mig är att ögonbrynen har börjat glida nedåt. Det gör att jag ser trött ut.
Varje dag när jag går till kontoret går jag förbi en skönhetsklinik. En dag kollade jag upp dem, såg att de har fått fantastiska omdömen, men också att de skulle kunna göra något åt ögonbrynsproblemet. Så jag bokade en konsultation och gick dit och allting kändes bra och rätt, så idag ska jag för första gången prova botox.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag har aldrig tänkt på mig själv som någon som skulle göra botox, men här är vi nu. Samtidigt tror jag att man ska göra det som känns bäst och jag känner nog att jag gärna åldras, men kanske inte riktigt så fort som det går just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar