Vi är hemma igen. Jag har saknat min man, så det känns fint att vara tillbaka. Det var en konstig känsla att resa utan honom, som om jag gjorde något fel eller hade glömt bort något viktigt. En pockande känsla där jag hela tiden fick påminna mig själv om att allt var i sin ordning.
Känslan igårkväll, när jag klev in i hallen och rakt in i hans famn, var fin. Faktiskt väldigt fin, som att det hade varit bra att få sakna, att känna sig halv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar