De sista dagarna av juni pågår. Himlen skiftar färg i intervaller av kvartar, paraplyet är min ständiga följeslagare, alltid en kofta nedtryck i väskan. Det blir söndagskväll och köksfönstret står på glänt medan jag lagar mat. Solen och molnen tävlar, regnet strilar ner, åskan studsar över hustaken, jagas bort av solen som vinner tillbaka himlen.
En matpaj står och svalnar på köksbänken framför det öppna fönstret. Barnet skriver att han lagar en paj till middag. Vi är sextio mil isär men lagar samma maträtt i exakt samma stund. Det får mig att le, att känna mig nära honom, trots avståndet mellan oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar