Mer om favoritveckorna

Ännu en sak som gör dessa sommarveckor till favoritveckor är kläderna, än mer specifikt klänningarna. Jag har många klänningar. Sedan något år tillbaka är de med smockade liv, puffärmar och böljande kjolar. Det är en stil som jag känner mig fin i, kvinnlig och sinnlig. 

För dagen är jag klädd i en vadlång leopardkjol, vitt linne och vit linneskjorta, uppknäppt och med uppvikta ärmar. Ballerina i Mary Jane-stil och en stor väska som rymmer datorn. Silkig kjol och luftig skjorta är för övrigt också en stil som jag tycker väldigt mycket om.

Favoritveckorna

Jag sitter på tåget till den lilla staden, ska äta sommarlunch med mina medarbetare och kramas hej då inför semestrarna. Två av dem går på torsdag och sen fortsätter de att droppa av. I mitt Stockholmsteam har en redan lämnat för sina fyra veckor. 

Det märktes i både inkorgen och kalendern att förra veckan var skolavslutningsvecka. Visserligen är det ännu bara tisdagsmorgon och kanske är det lugnet före stormen, men jag tycker nog att det märks att det är midsommarvecka nu, att semestertiderna är här eller åtminstone väldigt nära. 

Jag har några veckor kvar, har inte ens börjat räkna ner veckorna än, men det gör mig ingenting. Jag gillar de här sista veckorna innan semestern, när det är så lugnt att det nästan är stilla. När datorn aldrig är öppen efter sexton, när jag kan ta en liten sovmorgon, längre lunch och fastna i fikarummet en stund under dagen.

Vi är inte där riktigt än, ännu har inte allting skjutits på hösten, men vi närmar oss. Kalendern är fylld till hälften och det finns hopp om att hinna varva ner innan semestern, att inte behöva braka rakt in i den.

Lördag, söndag och måndag

Vi snickrar hela helgen. Gör bara paus över lunchen, köper med oss mat och ger oss själva en timme på solbänkarna. Appen visar tjugosex grader och värmen vibrerar i luften. Jag har min Elsa Billgren-klänning från fredagen men har struntat i både behå och tröja.  

Byter om till mjuka shorts och t-shirt när vi är hemma. Sicksackar mellan alla prylar som ligger överallt. Allting som brukade vara inne i kontoret är spritt över resten av lägenheten och jag tror att jag håller på att utveckla skolios av att hela tiden vinkla min ryggrad.

Sent på söndagskvällen kommer vi på att vi har glömt äta middag. Beställer sushi, dukar bordet och tänder ett ljus. Konstaterar att inget känns så mycket sommar som middagar vid tjugotvå och stearinljus som enda ljuskälla. 

Och nu är det måndag och midsommarveckan och därmed en liten paus i snickeriet. Arbetet kräver sitt fokus och mina vänner likaså. Jag har precis haft adminförmiddag vid matbordet och ska lägga ett nytt lager nagellack medan jag äter lördagens rester till lunch. 

På en galge i bokhyllan hänger en svart klänning med smockat liv och nedhasade axlar. Jag ska kliva i klänningen och promenera till kontoret, göra fyra möten och sedan promenera vidare till en restaurang i närheten, dricka vin och prata bort många timmar tillsammans med två fantastiska kvinnor. 

Fredagsstilen och helgplanen

Så blir det fredag. Solen skiner äntligen, sprider en försiktig värme i den lätta vinden, gör att kjolen fladdrar runt mina bara ben. Jag testar en ny stil idag, à la Elsa Billgren, med en tunn långärmad tröja under en långklänning med spaghettiband. Hålknutna ballerina i läder, håret nytvättat och utslaget över axlarna.

Vi ska splitta helgen mellan att snickra vidare inne på kontoret samt att dyrka solen från solbänkarna på den avstänga motorvägspåfarten vid Rörstrandsgatan. Äta lunch och vila någon timme, sedan tillbaka till snickeriet. 

Just nu har vi tre fokusområden: sätta nya dörrfoder runt balkongdörren, bygga om förvaringsutrymmet ovanför vår lilla hall och som man når från kontoret och att bygga in garderoben. När snickrandet är klart är vi redo att gå över till finliret: måla och göra tjusigt. Ser väldigt mycket fram att komma till finliret.

Från en sekund till en annan

Klockan är två minuter i tio när jag öppnar dörren för en besökare. Han presenterar sig och berättar vem han ska träffa. Jag erbjuder honom att slå sig ner i vår lounge med en kopp kaffe medan jag skriver till min kollega att hans besök väntar i loungen.

Resten av dagen går jag tillbaka till vår chatt. Meddelandet är oläst. Det kommer aldrig att läsas. Vid lunch får jag veta att min kollega dog kvällen före. Fyrtiofyra år gammal, nygift och med en ettåring där hemma. Jag kan inte sluta titta på meddelandet som aldrig kommer att läsas. Kan inte förstå hur livet bara kan upphöra, från en sekund till en annan.

Ful och fin mat, vin och goda råd

Matbloggen skulle kunna pågå i all evighet. I måndags åt jag en sunkpizza med banan och curry som en alldeles för sen lunch under vår lediga dag när vi köpte byggmaterial. Vi satt på en uteservering med utsikt över E4:an, med kepsarna fortfarande kvar på huvudet, och slukade varsin fantastisk pizza på bara några minuter.

Idag har jag en styrelsemiddag på Portal. Det är en tjusig restaurang, med pressade vita dukar och bara ett lågt sorl i bakgrunden och snudd på obligatoriskt att beställa både förrätt och varmrätt. 

Innan Portal ska jag träffa en vän. Hon har precis blivit chef över det säljteam som hon ingår i och behöver snabba tips och tricks för hur man axlar utmaningen. Jag har lovat att stå för råden och hon för vinet.

Vi fortsätter med matbloggen

Om gårdagen var en tillbakablick på mat som ätits på sistone så får dagens blogg bestå av mat som just nu upptar min tankeverksamhet i vad som antagligen är en ohälsosamt stor mängd. Varsågoda för mat som jag inte kan sluta tänka på:

Tunna pannkakor i en fluffig hög med lönnsirap, jordgubbar och blåbär och ett knappt synligt täcke av florsocker. Jag vill äta pannkakshögen till frukost en lördag utan planer. På tal om frukost planfria lördagar är jag även sugen på äggröra med rostat bröd och körsbärstomater som långsamt steks på bara ena sidan och som samtidigt är både kalla och hårda och varma och rinniga.

ICA aptiten på Södermalm har Stockholms bästa utbud av franska matvaror, bland annat fransk yoghurt i en mängd olika smaker. Kokos är allra bäst, krämig och söt och alldeles perfekt. Jag vill ha den som ett komplement till det som var helgens frukost: knäcke med lagrad ost och tomat, salt och svartpeppar, jordgubbar och en stor kopp kaffe. Jag drömmer om det som min vardagsfrukost och pannkakor och äggröra som helgfrukost.   

Jag har varit sugen på indiskt i en halv evighet. Äkta, indisk mat. Nåväl, så äkta som det kan bli på en restaurang i Stockholm. Jag tror att det är naanbrödet som jag längtar efter mest, för jag får det aldrig lika gott hemma. Jag längtar, trånar, efter att äta en riktigt bra indisk middag på en restaurang. Vad jag skulle beställa, förutom brödet, förändras varje dag. Just nu ligger palak paneer bra till.

Det ligger en fiskrestaurang på Sankt Eriksgatan. Den är alltid full, har vissa dagar till och med kö utanför. Jag tror inte att de har mer än tre rätter: fish and chips, fiskburgare och moules frites. Det doftar alltid fantastiskt av friterad fisk när man går förbi och jag tänker deras på fish and chips flera gånger i veckan.

Jag skrev om det redan igår, om vad som hade gjort mathelgen fullkomlig: vaniljglass, jordgubbar och chokladsås. Jag förstår inte varför jag inte gjort slag i saken för det är ju den enklaste saken i världen. Faktum är att allting som jag drömmer om att äta är superenkla saker att ordna. Kanske ska jag ta tag i det med en gång, nu med detsamma, jag bokar bord.

Låt oss ha lite matblogg

Hej och välkomna till min matblogg. Jag har ätit så fruktansvärt gott de senaste dagarna så från mig till er samt även från mig till mig själv som en minnesanteckning kommer här de senaste dagarnas mat.

Torsdag: Smoothie och croissant från Vetekatten på tåget till den lilla staden. Jordgubbar och vaniljbullar som fika med mina team (vilket även blev min lunch eftersom någon annans dåliga planering ställde in min lunchrast). Pasta carbonara och rödpang och sen en efterrättspizza med pistagekräm, nutella och bär med väninnor på kvällen.

Fredag: Knäckebröd med lagrad ost, en skivad tomat, salt och peppar. En näve jordgubbar och två koppar kaffe. Och så en grönsallad som grund i lunchen, toppad med tonfisk, ett feminutersägg, sparris och aioli. På kvällen en tallrik med grillad fläskfilé, en majskolv, en halverad grillad tomat och ramslöksbearnaise. Ett glas rosévin med en isbit.

Lördag: Samma knäckebröd och ost, men gurka istället för tomat och en persika istället för jordgubbar. Fortfarande två koppar kaffe. Vid tvåsnåret gör min man varsin öppen omelett i små gjutjärnsformar. De har skinka, soltorkade tomater och rödlök och toppas med olivolja. Till middag serverar han oss grillad kycklingfilé och sparris med finriven parmesan och en sallad med körsbärstomater, mozzarella och basilika. Ett ekfatslagrat chardonnay i glasen. Tryffelchips och rödpang till Tuccis nya italienska matprogram sent på kvällen.

Söndag: Fil och flingor, ett gäng jordgubbar och en banan som slantas rakt ner i skålen. Till lunch en chicken BLT på lördagens middagsrester. En eftermiddagsdrink i form av GT med rabarbertonik. På kvällen en lätt grönsallad med tomat och rödlök, smörstekt torskrygg, ett halverat krämigt ägg och sparris. En rejäl klick hollandaisesås och så ett glas bubbel.

Om mathelgen varit perfekt hade en skål med vaniljglass, jordgubbar och chokladsås rymts där någonstans, men det är ju också viktigt att en flicka får drömma.

Vänner och Dubaipizzor

Min vän i löpning och vin skriver på torsdagsmorgonen. Hon frågar om jag helst ser vin eller löpning på schemat för kvällen. Det finns inga öppningar för annat, det är det ena eller det andra, varsågod att välja.

Jag väljer vin, mest eftersom jag spenderar dagen i den lilla staden och kommer ha femtontusen steg i benen och en lång arbetsdag i ryggen när jag kliver av tåget sent på eftermiddagen. Jag kommer vilja ha vin.

Vår andra vän, som har varit tydlig med att hon är en vän i vin och inte i löpning, möter oss på uteserveringen. Hennes lilla dotter är med, ritar och färglägger medan vi äter, dansar framför skyltfönstret bredvid restaurangen när hon tröttnar på oss. Vi låter henne välja vår efterrätt och det slutar med en Dubaipizza i mitten av bordet, fyra assietter och en väldigt fin kväll.

Ännu en långhelg, tack så mycket

Det är veckans sista arbetsdag och ännu en långhelg väntar. Nationaldagen inleder och en ledig måndag avslutar. Vi har hyrt en stor skåpbil och skrivit en lång lista med byggmaterial som måste inhandlas och det kommer vara vår lediga måndag.

Den här lilla renoveringen som vi gör har vuxit och när kontoret är klart kommer vi göra om den långa hallen som sitter ihop med vårt vardagsrum och sedan kliver vi in i sovrummet och platsbygger garderober. Efter det är det dags för köket men det kommer vara ett arbete till hundra procent utfört av hantverkare.

Någonstans mitt i allt detta ska jag kräva fyra lediga veckor. Jag kommer vägra snickra, slipa och måla under min semester. Då ska jag ligga på en filt i en park och äta chips och dricka bubbel. Men innan och efter semestern kan jag snickra. Räknar med att ha en lägenhet i toppskick när vi lämnar året.

(Det är lite intressant att jag envisas med att kalla det för att snickra. Jag gör noll och inget snickrande. Min roll i renoveringen är att tänka, tycka, mäta, hålla, slipa, måla och städa. Anser dock fortfarande att det är ett bidrag som kräver sina hängselbyxor, så att jag har någonstans att hänga min hammare.)

Heeej bloggen

Det är bara män i rummet när jag kliver in i det. Jag ställer min handväska på bordet och en av mina manliga kollegor säger att den är fin. Rummets fokus skiftar till mig och min handväska och det blir ett samtal om trender och min outfit och vad väskan gör för den. Ett fint samtal i all sin enkelhet.

Dagen efter slår jag mig ner vid ett konferensbord. Samma män sitter redan där tillsammans med några andra kollegor. Någon noterar att jag har bytt handväska och jag säger att den inte funkar ihop med min kjol och sedan är de igång, analyserar helt oironiskt mina kläder och accessoarer och varför den blommiga handväskan inte fungerar med den leopardmönstrade kjolen. Det är ännu ett fint samtal i väntan på att dagen ska starta.

Jag ler lite för mig själv när en av dem skämtar om att jag borde starta en blogg. Inleda varje inlägg med "Heeej bloggen" och publicera modetips och bilder på mina outfits. Det är ingen runt bordet som vet att den här bloggen existerar, ingen som vet hur rätt de har, även om jag aldrig har publicerat ett modetips i hela mitt liv.

Häxor i juni

Vi promenerar från kontoret till en uteservering ett par kvarter bort. Klockan är precis innan fem och ingen av oss har någon brådska. Tar ett av borden som badar i solsken och beställer in bubbel.

Min kofta vilar över axlarna, solglasögonen på näsan, ett gäng fjärilar i magen för äntligen är det juni. Vi pratar om att kanalisera sin inre häxa, om spådomar och att skrika in i stenar. Vi vet dock inte riktigt vad det sistnämnda är bra för, men enas i att vi nog gärna hittar våra inre häxor.

Sommarkänslorna

Det är den andra juni och årets första dag med bara ben. Böljande långklänning och tunn skjorta knuten i midjan. En stickad tröja när jag promenerar till jobbet, men jag gissar att den kommer ligga i väskan när jag promenerar samma, fast omvända, sträcka i eftermiddag.

Vi har haft balkongdörrarna på glänt hela helgen, dag som natt. Jag har bara haft strumpor på mig när jag sprungit och när jag snickrat, annars har fötterna varit nakna. Har levt i slitna jeans, tisha och espadrillos i fyra dagar, men nu äntligen är det juni, bara ben och sommar.