En tisdag.

All tid framför datorn gör att handlederna värker, att fingrarna stramar. Belönar mig själv med kaffe och bok i soffan en timme efter jobbets slut. Lagar pasta carbonara, tar hand om en tvätt, hjälper med läxor. Sitter bredvid ett barn som med skälvande andetag ska ringa sin pappa om något jobbigt. Stryker honom över ryggen och känner klumpen i magen. Blir så oändligt stolt över att han vågar stå på sig, vågar kräva sin fars uppmärksamhet.

Stoppar om honom i hans säng och bäddar ner mig själv i min egen, bredvid mannen som jag delar den och mitt liv med. Tre avsnitt av Billions och en whiskey i handen, nötter i en skål. När vi stänger av gömmer jag mitt ansikte i springan mellan hans bröstkorg och hals, berättar att jag faller för honom igen. När jag möter hans blick bor där en lycka, lika djup som när han stod på ett knä framför mig med en ring och en fråga och jag svarade ja.