Tänder stearinljusen på köksbordet och i vardagsrummet när vi ska äta middag. När jag ett par timmar senare blåser ut dem för att släcka ner och gå till sängs slår det mig att de är vår enda belysning.
Mörkret har just sänkt sig utanför fönsterna, men vi har inte tänt några lampor. Vi har nått tiden då belysning inte behövs, när dagsljuset som trillar in är tillräckligt för att lysa upp. Ett tag kändes det som att vi aldrig skulle komma hit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar