En lång snickarhelg

Den mycket själviska delen av mig är väldigt tacksam för aprilvädret som vi ska ha i helgen. Igår bestämdes det nämligen att våra fönster ska renoveras med start i slutet av april, och därmed blev det en väldigt tydlig deadline för när vi behöver vara färdiga med skåpsbygget i hallen.

Det innebär att vi inte bara kommer att snickra hela helgen, utan även att vi passade på att nyttja det faktum att måndagen var en tillräckligt lugn mötesdag för att alla möten skulle kunna fördelas ut på resten av veckan och så fick även måndagen bli en snickardag.

Jag har lovat min man att gå raka vägen hem efter sista mötet vid femton idag, byta om till snickarbyxorna och stå redo med tumstocken och hammaren. Ser nästan lite fram emot en helg av foodora och snickrande. Är dock väldigt glad för att det samtidigt ska vara två grader och regn.

Tråkigt men sant

Egentligen borde vi vara mitt i planeringen av vår Italienresa just nu, men det är som att tiden för det aldrig finns. Igår föreslog jag att vi skulle skjuta på resan till nästa vår. Fokusera på renoveringen nu och Italien sen.

Vi skulle vilja göra en ordentlig resa genom Italien, besöka Rom, Florens, Venedig, Verona och Milano. Vi är drömmare, såna som planerar och googlar och läser på. Bokar hotell och restauranger och gör långa listor med saker att se. Planeringen och resan är båda lika viktiga, veckorna före nästan lika fina, när man drömmer och längtar.

Och det finns inte tid eller energi för det nu, vi är redan så trötta varje kväll, lägger varenda minut som vi inte arbetar på renoveringen. Och Italien förtjänar oceaner av tid till att planera, längta och drömma. Det är en alldeles för fin resa att stressa fram. Det är visserligen ett beslut fattat i vemod, men det ligger väldigt rätt i magen.  

Överlevnadsstrategi

Jag höll på att hamna i ett sågrelaterat samtal igår, men passade mig jäkligt noga och log endast till svar. Lärde mig nämligen läxan när jag av artighet fejkade ett intresse för våra nya högtalare för några veckor sedan och sen aldrig hörde slutet på varför olika stereoprylar är bättre eller sämre än andra. 

Nu ställer jag inga följdfrågor när min man börjar prata om verktygen som ska användas till snickeriet av våra platsbyggda skåp. Imorse, när klockan var halv sju och vi varit vakna i exakt en halv sekund, frågade han om jag ville se en filmsnutt på en kantfräs. 

Det ville jag inte, så log och svarade att jag hade lite bråttom till jobbet. Det är min nya strategi, att le och byta samtalsämne.

Rapport från den lilla staden

Det är en dag i den lilla staden idag. Har blockat mig i kalendern hela dagen för att kunna säga till teamet att min dörr står öppen. Försöker alltid vara tillgänglig och snabb på att svara på frågor, men jag tror att de just nu behöver den lilla extra närvaron.

Att springa på varandra vid kaffemaskinen eller bolla nån fråga när man möts i korridoren, ärenden som man visserligen löser på egen hand men som skapar teamkänsla när man axlar dem tillsammans. Små men viktiga saker.

Jag tror att det är min största utmaning, just att leda på distans. Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger att jag finns på teams, det är alltid en tröskel att faktiskt ringa det där samtalet, hur liten tröskeln än är.

Om en stund ska jag stänga ner för dagen och möta mina föräldrar på en restaurang, äta en tidig middag innan tåget tar mig hem igen. Det blir fint.