Gott Nytt År!

Nyårsafton. På en galge i bokhyllan hänger min Magica de Hex-klänning, som min man kallar den eftersom den har fjädrar runt handlederna. Den är även i sammet och liksom draperad runt kroppen, vilket får mig att känna att jag aldrig vill bära något annat.

Om en stund ska jag börja göra mig redo för kvällen. Hälla upp champagne i ett glas som får stå på handfatskanten medan jag sminkar mig och lockar håret. När eftermiddagen närmar sig kväll ska vi träffa min bror och hans fru för en fördrink inför en kväll på Kungliga operan följt av en femrätters. 

Men först: ansikte, hår och naglar, champagne samt besluta om kvällens klackar ska vara svindlande höga eller bara höga.

Gott nytt år, fina ni. Hoppas att ni firar precis som ni vill.

Ett lagom schema

I skrivande stund har vi nu sett fyra Star Wars-filmer samt att jag även har läst ut den fjärde Harry Potter-boken. Båda dessa aktiviteter fick mig att rota fram min capekavaj, så pass inspirerad blev jag. 

Om en stund kommer den femte Harry Potter att startas och vara min följeslagare när jag gör ärenden samt att den femte Star Wars kommer att slås på ikväll. Förväntar mig att vara klar med nummer fem av den förstnämnda och nummer sju av den sistnämnda på nyårsdagen.

Till december 2025

Jag tror att jag ska göra mig ett litet pysselprojekt under det nya året, ett projekt med en tydlig deadline den första december. Jag såg en bild på Sandra Beijer som hade en svart sidenkjol med broderier som jag först trodde var i ett julmönster, men som visade sig vara ödlor (?).

Jag lyckades inte slå den där kjolen ur mitt huvud, naturligtvis dock med juliga broderier i min fantasi, och sen slog det mig att jag har en kort svart sidenkjol och att jag skulle kunna lära mig att brodera.

Så det är planen och projektet: att lära mig brodera och sedan skapa min egen julkjol. Jag tänker mig ett mönster som är mer snirkliga julblommor än tomtar och polkagrisar men vi får väl se, mycket kan hända längs med vägen.

Tillbaka till det nya normala

Barnet har åkt vidare, ska spendera ett litet gäng dagar hos sin pappa innan tåget går tillbaka ner till Malmö. Det var fint att ha honom hemma, fint med en vecka utan att ha sextio mil emellan oss.

Det känns inte lika vemodigt att han åker, nu vet jag hur bra det går att höras via text och samtal, plus att vi har blivit experter på att fika över länk. Han föreslog att vi skulle göra våra adventsfikor permanenta, minus adventsdelen av det hela.

Han fick ett solklart bifall till det förslaget, barnet.

Mellandagsrapport

Hej och god fortsättning! Sedan sist har jag hunnit läsa ut den tredje Harry Potter-boken samt startat den fjärde. Jag har också suttit under en filt i soffan och stirrat in i julgranen vid upprepade tillfällen.

Jag verkar snitta på fyra outfits om dagen denna vecka. Nattlinne dagens första timme när jag fortfarande ligger i sängen och dricker kaffe, därefter pyjamasbyxor i flanell, en mjukt stickad tröja och tofflor till frukosten, sedan träningskläder timmarna innan, under och efter gymmet och så till sist en stund i riktiga kläder, oftast stickad klänning, strumpbyxor och sockor, innan vi är tillbaka i nattlinnet.

Andra saker som vi har gjort är att äta upp alla köttbullar, hela formen med Janssons samt den bräserade rödkålen. Ägghalvor och sill och sånt gick åt redan på juldagen. Ikväll ska jag göra en pasta med rökt lax och mängder av dill och citron och sedan är det bara julskinkan som ska få försvinna ner i en paj, sedan är all julmat puts väck.

Och nu: mellandagarna

Julfirande i dagarna två, vackra kläder och sidenrosett i håret, ett överflöd av mat och champagne i flortunna kristallglas. Innan det två dagar av matlagning och sista minuten-fix, träningskläder och håret i smutsig knut.

Jag är redo för nästa fas av julen nu, den när jag ligger på soffan och läser böcker mitt på blanka dagen. Mina enda krav fram till den sjunde januari är att träna ett pass om dagen och att nå mina tiotusen steg. All övrig tid ska disponeras jämnt mellan att vila och ha roligt.

Dan före dopparedan

Köttbullar rullas, julskinkan griljeras och rödkålen syras. Barnet ansvarar för trillingnöten och min svärmor för Janssons. Rödbetssalladen landar på mig och min man gör sillen. Hela söndagen pysslar vi i köket.

Har adventsfika mitt i alltihop, äntligen hemma i vårt kök istället för på länk. Saffransbullar från Fabrique, för barnet säger att han har längtat efter deras bullar. Dricker vårt traditionella söndagsbubbel på kvällen, häller upp i tre glas eftersom vi är tre pysslande familjemedlemmar.

Imorgon är det julafton och jag tror att vi är redo. God jul, kära ni. 

Låt julen börja

Mitt barn är hemma igen. Julgranen står i sitt hörn, lyser upp vardagsrummet. Våra gamla julgranskulor har fått sällskap av nya små guldstjärnor, gnistrande små trummor och nötknäppare i sprött glas.

På det lilla bordet intill bäddfåtöljen står en hög vas med mistel och intill en lägre vas med en hyacint, samt en liten julprydnad och en chokladtomte som plåster på såren för att barnets säng är ersatt av en bäddfåtölj.

Jag hade inte riktigt den där julkänslan innan gårdagen, behövde nog vänta in ledighet och barnet, men nu är båda här och nu känner jag det, nu kan julen få börja.

Årets julklappar

Vi packar ner våra favoritsaker i askar till våra familjer, knyter rosetter i djupgröna sidenband och skriver rim på julkort som vi sticker in under banden. Ackompanjerar alltsammans med klassisk musik och glögg.

Årets julklappar är saker som alltid är återkommande hos oss: tandkräm från Marvis i smaken kanel och mint, stora franska tvålar, pasta från vår bästa italienska butik och parmesan som min mans kollega alltid släpar med till oss från Rom, där han spenderar hälften av sin tid.

Utöver det som vi gillar allra mest toppar vi upp med saker som vi vet att de tycker om: sardiner i fina askar och Pimm's till min svärmor, marsipanfigurer och en fin flaska whisky till mina föräldrar, finsmakargrejer till min svägerska och finsk lakrits till min hennes son.

Vi har funderat över dessa julklappar i flera veckor. Det känns fint att nu se den lilla högen stå travad inne på kontoret i väntan på en julgran att hamna under.

Om att ta jul

Idag är det jag som officiellt tar jul. Jag hade tänkt ha en jultröja på mig dagen till ära, men kom på i sista stund att jag ska ta nytt körkortsfoto idag. Kul att behöva leva vidare i tio år till i den tröjan.

Imorgon kommer barnet hem. Det första vi ska göra är att köpa julgran. Det brukar vara en uppgift som faller på honom och mig, att vandra längs Vasaparken och titta på alla julgranar, till sist välja en krokig stackare som vi förbarmar oss över. Barnet bär hem den över ena axeln och jag går bakom och är gråtmild, alltid likadant varje år.

I år har julgranen fått ett nytt hörn i vårt vardagsrum. Jag kommer kunna sitta i soffan och blicka in i den. Det är min främsta plan för den här julledigheten: att sitta i soffan och stirra på julgranen.

På den onda sidan

Vi har precis kommit ut på andra sidan av en omorganisering. Jag behövde låta en person gå. Jag har inte sovit på flera veckor, har mått så fruktansvärt dåligt. Jag känner mig smutsig. Som om jag har klivit över till den onda sidan. 

Jag menar inte att vara en dramaqueen och inte heller att få det att handla om mig, för det är inte jag som har det värst i detta, men jag tror att den här erfarenheten har förändrat mig i grunden.

Hoppas, hoppas

Jag frågade min chef igår, med panik i rösten, om han nånsin tänkte bevilja min ledighet över julen. Vi är inne i såna tider just nu, tider där det kan ställas krav som gör att ledigheter kastas omkull, nya deadlines som dyker upp från ingenstans.

Men han mötte stadigt min blick och sa att han skulle göra det med detsamma. En minut senare hade jag femton sammanhängande lediga dagar. Jag kommer behöva vara tillgänglig för de i mitt team som jobbar och antagligen kommer det att dyka upp snabba saker som behöver mina ögon, men det gör inget.

Jag vill bara vara hemma. Ha barnet i närheten, frysen full med saffransbullar och skåpen fyllda med choklad. Jag vill kunna gå en lång promenad när himlen fortfarande är ljus. Vill ha femton dagar med mina närmaste och allra käraste. Jag vill att de mörka ringarna under mina ögon ska försvinna. Jag vill bara få vara lite ledig.

Fyra dagar tills han kommer hem

På uppsidan av att ha ett utfluget barn är hur otroligt enkelt det har varit att köpa julklappar till honom i år. Det verkar även ha varit enkelt för honom att önska sig saker, han som slutade komma med önskelistor för flera år sen.

Nu behöver han en steamer och en knivslip och vart har vi egentligen köpt den där gummigrejen som vi gör popcorn i och fy fan vad Ikeas saxar är slöa, tänk om man hade en likadan som där hemma.

Sakta har min lilla julklappshög fyllts på, saker som han nämner i förbifarten och med uttalade önskningar. Det gör att den här julen känns ännu finare på något sätt, att han får saker för livet.

Livet veckorna innan jul

Och så går ännu en helg, den nästsista innan jul. Vi skriver långa listor med saker som vi vill äta under julhelgen, vad vi behöver köpa och vad vi ska laga. Fixar de allra sista julklapparna, tror vi iallafall. Kanske kommer ännu någon julklapp dyka upp under veckan.

Vi provlagar köttbullar till julafton. Smakar varsin när de fortfarande är varma, sparar resten till måndagens middag. Äter julkalenderns choklad från tre dagar på raken, för jag har glömt att öppna luckorna sedan i onsdags. Sparar söndagens choklad till en dag när jag behöver den mer.

Har adventsfika med barnet sent på söndagskvällen, för han har inte tid med oss innan dess. Det är vår sista adventsfika på länk, nästa advent kommer han vara hemma. Jag har en plan för hela veckan, saker som måste göras. Kanske är jag lite stressad över det, men jag försöker andas, försöker vara i nuet, försöker komma ihåg att njuta av det lilla fina.

Mer om Star Wars

Min man läser upp ordningen för Star Wars-filmerna som vi ska se. Säger att det är tolv filmer, en arbetsvecka i timmar. Tanken slår rot i mig och blir en fantasi, att låta det vara en arbetsvecka att titta på dem. 

Börja klockan nio, sluta klockan fem. Se en film på förmiddagen, äta lunch och kanske gå en kort promenad, sjunka tillbaka ner i soffan för eftermiddagens film. Laga mat, gå till gymmet, leva kvällarna som helt vanliga vardagskvällar. Låta veckans övertid vara två filmer.

Säger halvt på skämt att vi borde ta ledigt, ta en semestervecka och titta på film. Det är bara till hälften ett skämt för det är ingen av oss som har tiden till det, men egentligen är det inget skämt alls, för det hade varit fantastiskt.

Dagen efter ännu ett julbord

Jag är i den lilla staden. Klockan är sju och jag ligger i min svärmors gästsäng. Jag tycker om att vara här. Det är något väldigt romantiskt över spetsgardinerna framför fönsterna, känslan av kalla golv under fotsulorna, sprakandet från brasan medan rummen långsamt blir varma, den alltid lika överdådiga frukosten.

Inatt var första gången jag sov här ensam, utan min man. Det var en mysig kväll, bara hon och jag, även om den inte var särskilt lång eftersom jag startade kvällen med ett julbord tillsammans med vårt kontor här i den lilla staden.

Det var ett fint julbord och det var fint att spendera tid utanför kontoret med mitt team här, men känslan just nu, att ligga här ensam samtidigt som huset sakta vaknar till liv, tusan om det inte är det finaste ändå.

Star Wars och Harry Potter

Jag trillade över ett klipp från Star Wars på sociala medier häromdagen och fick en längtan efter att se om hela filmserien. Frågade min man om det kunde vara ett projekt för oss i jul, och så ser planen nu ut.

Vi ska se om alla filmer, gamla som nya, i kronologisk ordning baserat på när de utspelar sig. Jag är mycket pepp på den här idén. Det är något mycket tryggt i att titta på något så väldigt verklighetsfrånvänt.

Något annat som pågår och som är långt från verkligheten men väldigt mysigt är att jag lyssnar på alla Harry Potter-böcker. Jag har bara sett filmerna innan och ännu är jag knappt halvvägs genom den första boken så vi får väl se hur det går, men hittills är det mycket trevligt att ha som bakgrundsljud till disken och som sällskap till kontoret.

Nästan halvvägs in i december

Vi är en bra bit in i december men trottoarerna fortsätter vara tomma på snö. Skridskobanan som de lät frysa i Vasaparken har nästan tinat bort. Jag har inte lyssnat på någon julmusik ännu, men desto fler julböcker.

När vi promenerar längs de snötomma gatorna möter vi människor som bär på papperskassar med julpapper som sticker upp och julgranar som bärs hem, lutade mot axeln. Inne på NK är det trångt framför Newports julpynt.

Vi går förbi julgranskulorna men köper nya sängkläder, rutiga i mörkt blått och djupt grönt. Jag lever i min flanellpyjamas om kvällarna, har alltid fötterna i mina tofflor från Shepherd. På köksbordet står en hyacint. Man känner doften av den i nästan hela lägenheten.

Andra advent

Andra advents Panettone blev den klassiska, den med torkad frukt. Den var bättre än förra helgens med pistage, men inte bättre än förra årets med chokladbitar. Jag börjar undra om något kommer vara bättre än förra julens Panettone. Kanske är det minnet som får den att smaka godare än allting annat. 

Jag väntar med att tända det andra ljuset tills vi har vår adventfika med barnet. Vi pratar om julen. Han säger att han saknar Lillebrors saffransbullar och jag lovar att fylla frysen med dem innan han kommer hem.

Vi beställer ett sidobord att placera intill bäddfåtöljen inne i kontoret/gästrummet. Jag tänker att jag ska köpa någon liten julprydnad att placera ovanpå lagom till att barnet kommer hem. Kanske en sån där liten porslinsbil med en julgran uppepå.

Jobb och julklapp

Äntligen kommer fredagen och jag vaknar som alltid vid fem med en miljon tankar i huvudet. Alla handlar de om jobbet. Jag är ganska trött på att tänka på jobbet. Jag är även ganska trött på att inte kunna sova eftersom jag tänker på jobbet.

Jag längtar hem nu, längtar efter helg, längtar efter att inte göra någonting alls. Jag ska ha ett stoppord redo i huvudet varje gång tankarna närmar sig jobbet. Jag undrar vad det ska vara för stoppord. 

Nu har jag funderat en minut och jag tror att stoppordet blir julklapp, för det är något som jag verkligen borde tänka på, vad min man ska få i julklapp. Han är den svåraste människan som finns att köpa julklapp till. Där har vi något värt att fundera över.

Om igår och kvällen före

Julbordet igår var fantastiskt. Gamla stan glittrade i sin vinterskrud, restaurangen bjöd på julstämning och ett storslaget julbord, mina kollegor var uppklädda och glada och bubblorna virvlade i våra glas.

Men nästan lika underbar var kvällen före. Vi unnade oss ett glas vin till ragun, jag tog med glaset in till sovrummet efteråt, valde ut en klänning att stryka. Lade en ansiktsmask, putsade naglarna rena och förberedde för ett nytt lager lack.

Jag lyssnade på en romantisk julbok under tiden, min man pysslade med sitt men kunde inte, som aldrig, låta bli att låta sin hand glida över min rygg när han passerade, placera en kyss i min nacke eller låta fingrarna glida genom mitt hår.

Förberedelserna inför, de är nästan lika viktiga som själva händelsen, nästan lika stora i min värld. Det långsamma pysslandet hemma, att vara tillsammans men ändå i sin egna lilla värld. Jag tror att det är det finaste i tvåsamheten.

Fint och fånigt

Jag har fnissat över mig själv så mycket sedan jag var i den lilla staden igår. En fånig liten sak som hände, helt spontan men väldigt mycket out of character för mig. Jag tror att det är det som gör det så roligt. 

Jag stod längst ner i en lång korridor flankerad av massa kontorsrum och upptäckte en av mina bästa kollegor i den andra änden och ropade till högt, varpå hon tittar upp och ser mig och sedan börjar vi båda springa längs korridoren för att mötas i en lång kram.

Ingen av oss jobbar normalt från kontoret i den lilla staden och vi visste inte heller att den andra skulle vara där. Det var verkligen genuin glädje som fick oss att springa mot varandra. Mycket fint och absolut lite fånigt.

Fint och fult

Det har varit en jobbig dag. En blixtvisit till den lilla staden, ett jobbärende som jag gärna hade varit utan. Hela veckan ställdes på ända, flera möten som behövde bokas av och ännu fler kommer att kastas om innan veckan är över.

Imorgon ska vi ha julbord med kontoret. Ikväll ska jag till frisören och bli av med de kluvna topparna, sen ska jag gå hem och bläddra bland klänningarna i garderoben, välja ut en att hänga på en galge i bokhyllan i väntan på morgondagen.

Panettone till advent

Vi hade adventsfika med barnet igår. Vi bestämde att vi ska ha adventsfika varje söndag fram till jul, barnet och vi. De tre första via länk och den sista hemma i vårt kök, för då har barnet kommit hem för att fira jul. 

Förra julen upptäckte vi den italienska julkakan Panettone och blev hänförda alla tre, till och med min man som inte är Team Kaka. I år har den en given plats på vårt julbord, men ett mindre problem är att den kommer i en mängd olika smaker. 

Därför ska vi köpa minivarianter varje advent och testa oss fram. Först ut var pistage och nästa vecka tror jag att det blir citron. Det lutar åt den klassiska varianten med torkad frukt till tredje advent och så till sist choklad när det fjärde ljuset tänds. Vilken det blir på julafton återstår att upptäcka.