Slutet av skärtorsdagen

Jag sitter på tåget på väg hem från den lilla staden. Det sista medarbetarsamtalet är överstökat, veckans sista möte är avslutat och alla har fått sina påskägg. Vi avslutade veckan med varsitt glas vin på en nyöppnad vinbar innan alla skildes åt för att fira påsk.

Och nu sitter jag här, på tåget, på väg hem. Det är skärtorsdag och jag har hemlängtan. Vill komma hem, vill krypa ner i sängen, vill vakna till en långfredag. Äta frukost i hundra år. Duscha, måla naglarna, klä mig i färg. Äta påsklunch med min mans släkt, dricka bubbel, pilla bort foliepapper från dyr choklad.

Veckan fortsätter

Köper tio små påskägg och fyller dem med choklad. Hälften får följa med till kontoret på onsdagen som en påskpresent till de i teamet som är på Stockholmkontoret när dagen når sitt slut, den andra halvan får följa med till den lilla staden imorgon.

Handlar en ny påsklilja när jag promenerar hem. Den tidigare har blommat ut och ännu har jag inte fått nog. Kan inte stå emot en bunt stearinljus i dova färger, försiktigt inpackade i vaxat papper.

Våfflor, fjädrar och chokladägg

Jag köper ett påskris till lägenheten också. Dekorerar det med dimmgröna och rosabruna fjädrar. Påskliljan som står i den mörkgröna glasvasen har slagit ut, gula knoppar svävar över matbordet. Inser klockan nio på måndagskvällen att det är våffeldagen. Jag gräddar våfflorna, barnet vispar grädden.

Promenerar till den italienska delikatessbutiken några kvarter från kontoret på lunchen. Köper en påskkaka att ta med till min svägerska på långfredagen. Placerar mig i soffan i matsalen på eftermiddagen, skålen med små chokladägg alldeles i närheten.

Helgen och påsken

Helgen kom och gick. Vi kom hem från den lilla staden igår med en studentkostym till barnet och ett sjuttiofemårsfirande i ryggen, samt även med en förkylning innanför bröstkorgen. Fast min förkylning sitter bara i näsan, om vi ska vara noga.

Vaknade till en längtan efter påsk imorse. Promenerade till kontoret med famnen fylld av påskris. Placerade i en vas på bordet i loungen, dekorerade med fjädrar i mjuka pasteller, hoppas att små gröna blad ska slå ut.

Blommor, kostymer och promenader i grupp

Jag har en känsla av att det kommer bli en perfekt helg. Jag har längtat efter fredagskvällen hela veckan, efter att promenera hem från jobbet med famnen full av blommor och vin, att göra fotbad och måla naglarna och somna i soffan vid tjugotvå.

Imorgon åker vi till den lilla staden. Vi åker med min mans systrar och deras män. Min svärmor fyller år och vi ska fira henne med middag och vin. Sova kvar allihopa utspridda i huset, äta frukost i hundra år, långsamt promenera i grupp.

När vi vaknat ordentligt på söndag ska vi åka till en märkesoutlet och köpa studentkostym till barnet. Det känns som en stor sak, nästan enorm. Hans första riktiga kostym. Jag slår vad om att jag kommer gråta. 

Allt är väl

Idag är ännu en dag i den lilla staden. Ytterligare två medarbetarsamtal har lagts till skaran av genomförda. Jag har kommit att verkligen uppskatta de här dagarna. Försöker alltid jobba undan all admin för att kunna ge min personal min fulla uppmärksamhet när jag är på plats, och det är ett roligt gäng att hänga med.

Plus att det är en timme med tåg i vardera riktning och jag har till sist accepterat att jag blir för åksjuk av att jobba på tåget, så promenaden till tåget, tågresan och promenaden till kontoret och sedan alltsammans om igen fast i omvänd ordning, det ger mig sammanlagt fyra timmar med ljudbok.

Det finns ingenting att inte tycka om med det.

Morgonstund har guld i, äh skitsamma

Jag tror att jag behöver fly landet. Inte nu, men i november när mörkret kommer tillbaka. Förstod inte hur trött jag har varit förrän ljuset kom. Mars dök upp och plötsligt var det inte lika jobbigt att vakna halv sju. Imorse kom jag på mig själv med att känna livslust när jag tittade ut på en knallblå himmel 06:49.

På tal om ämnet: det är min bästa stund på dagen, den när jag vaknar och hämtar kaffe och kryper tillbaka ner under täcket. När min man har kurrat ihop sig med ryggen mot mig och jag lägger mig bakom, huvudet mot hans skuldror, och ligger så, hud mot hud, i tystnad och stillhet. Fluffar upp kuddarna och lutar mig tillbaka med kaffekoppen efter någon minut. Vaknar långsamt under en halv evighet.

Pusslet

Det är nästan så att jag inte hinner med mitt liv som bloggare. Jag hinner inte träna heller, så bloggen är i gott sällskap. Skärper dock till mig här och nu: bloggar först och därefter ska jag ta mig ut på en kort löprunda och avsluta med rehabövningar för min onda axel.

Ska bara jobba undan dagens sista skörd mail mellan att jag tar itu med mina två dåliga samveten. Jag har iallafall lagat mat till min familj så mitt tredje dåliga samvete är stillat för dagen. Tur att det kommer en ny dag imorgon att inte räcka till.

Och så en måndagsrapport

Måndag klockan 17:11. Jag tror att jag är sist kvar. På skrivbordet ligger ett påskägg som mitt team från den lilla staden gav mig idag. Jag har spridit godispapper över hela skrivbordet för nu är klockan 17:12 och hungern har slagit till.

De var här idag, mina tjejer som arbetar på vårt kontor i den lilla staden. Dök upp i förmiddags alldeles fina i sina kavajer. Jag tvingade hit dem eftersom en fotograf skulle ta porträttbilder på alla på huvudkontoret och alla i hela världen förtjänar en proffsbild.

Nu ska jag knyta min trenchcoat över den svarta kostymen, dra på skinnhandskar och sätta på solglasögonen och njuta av dagens sista solstrålar. Unna mig en take away-kaffe när jag promenerar hem. Det känns som en bra dag för det.

Fredagsrapporten - mest om barnet idag

Det är mitten på mars, det är fredag, det är barnets studentskiva. Ikväll startar det som mycket möjligt kan bli en av hans livs bästa festperioder. Han är ingen festprisse, min son, men han är ändå försiktigt nyfiken. 

Kvällens kläder hänger redo på hans garderobsdörr. Det är en tredelad kostym, för de har tema "Filmkaraktärer" och han ska gå som snubben i Kingsman. Paraplyet han ska bära pryds dock av loggan på mitt företag, vilket nästan gör outfiten lite bättre.

Det är en stor dag, en början på något nytt.

Här kom våren

Det är andra torsdagen i mars och tio grader där ute. Mina strumpbyxor är 40 den och jag har loafers, kort kjol med en tisha instoppad och kavaj. Trenchcoat och halsduk virad tre varv när jag promenerar till och från kontoret.

Idag ser jag ut som våren. Idag känner jag mig som våren.

Ensam hemma

Jag jobbar hemifrån idag. Har teamsmöten hela dagen, från början till slut. Min man är på kontoret och barnet är i skolan så jag har lägenheten för mig själv. Det har jag nästan aldrig. Det känns fint att vara ensam.

Jag spenderar hela dagen vid matbordet, varvar att ha kaffe och te i mina nya koppar, alltid bubbelvatten intill. Pluggar i ljudbok (Iron Flame, uppföljaren till måndagens boktips) i öronen och promenerar på lunchen. Köper tulpaner och en sallad. 

Skriver det här i resterna av ett möte som slutade tidigt. Det enda som hörs är ljudet av mina fingrar mot tangenterna. Det är behagligt. Tilltalande. Ibland är tystnad underskattat.

Dagen, morgondagen

Solen värmer i korta glimtar. Handskarna ligger i väskan när jag promenerar hem från jobbet, nu behövs de bara på morgonen. I veckan ska det bli tio grader varmt. Det har blivit dags att ha solglasögon redo i väskan, jag hade behövt dem idag. 

Jag har varit i den lilla staden. Haft medarbetarsamtal, fast jag hann bara två av de tre planerade för vi har alltid så mycket att prata om. Det tredje samtalet planerade vi om till måndag. Om varje medarbetarsamtal tar lika lång tid som de två första har jag tjugo timmars samtal framför mig de kommande veckorna. Jag är redan utmattad, två samtal in.

Nu sitter jag i sängen, iförd min mans alldeles för stora t-shirt och håret fortfarande fuktigt efter duschen. Jag längtar till kaffet imorgonbitti. Efter att arbeta från matbordet hela dagen, köpa nya blommor på lunchen, att dricka te ut mina nya, tunna glaskoppar. 

Två tips från mig till er

En helg har kommit och gått och jag har gjort två saker: läst bok och sett film. Jag har gjort andra saker också som absolut var fina, men dessa båda aktiviteter var fantastiska. Låt mig därför tipsa vidare.

Boken heter Fourth Wing, är skriven av Rebecca Yaros och genren är fantasy. Jag brukar inte läsa fantasy särskilt ofta (fast jag insåg nu att jag älskat varenda en av de få fantasyböckerna som jag har läst) och jag är helt såld. Jag älskar allt med den, till och med drakarna. Jag brukar inte se mig själv som en person som läser böcker med drakar, än mindre en person som ÄLSKAR böcker med drakar.

Filmen då? Poor things. En så konstig, förbryllande, vacker och obekväm film. Storyn, kläderna, omgivningen, filmatiseringen, skådespelet: allting är fantastiskt. Helt jävla fantastiskt. Jag vet att vi bara är i mars, men jag tror att det kan vara årets bästa film.

En marsfredag

Jag höll mitt första månadsmöte för min nya avdelning idag. Det gick bra, var mycket skratt och en lätt stämning. Jag hade inte trott att det skulle bli något annat egentligen, men ändå var det som om något lättade inom mig efteråt.

Kanske för att det var veckans sista möte och för att det har varit en lång och intensiv vecka. Nu ska jag ta helg. Köpa en flaska rödpang och en bukett blommor och promenera hem, byta om till leggings och en mjuk skjorta, långsamt städa lägenheten och starta en ragu att bjuda mina föräldrar på imorgon. Njuta av att bara vara hemma.

Lägesrapport

Jag kom hem för en liten stund sedan, efter en dag på Göteborgskontoret och en tågresa innehållandes ett trasigt tåg och ett tågbyte. Min man satte ett glas vin i handen på mig innan jag ens hunnit lämna hallen och barnet slevade upp en indisk gryta.

Nu sitter jag i sängen med vinglaset på sängbordet och datorn på benen. Min man sitter vid skrivbordet framför sovrumsfönstret och spelar gitarr och barnet sitter vid matbordet och skriver ett gammalt högskoleprov. 

Blommorna i vasen på matbordet har vissnat och jag längtar efter att promenera hem från kontoret imorgon med famnen full av vin och blommor. Det är min målbild just nu, under denna sista kvällstimme av arbete.

Ett dygn i Göteborg

Jag sitter i en hotellsäng i Göteborg. I badrummet hänger min baddräkt på tork efter en timme genom hotellpoolen. Jag har ett gäng mail att svara på och en sammanställning att skriva ihop till våra regionchefer.

Imorgon ska jag träffa en av mina nya medarbetare. Vi har ett viktigt uppdrag, hon och jag: att göra en genomlysning av hur våra sex regioner arbetar administrativt. Vi vet att de regioner som går bäst är de vars admin är navet i leveransorganisationen. Vi behöver förstå varför de andra regionerna inte arbetar så och sedan behöver vi börja förändra.

Jag har stor respekt för utmaningen. Alla är för förändringar tills det är dags att förändra sig själv. Men en regionchef ringde imorse och bad mig börja med hans region eftersom han insett att det behövs. Så vi arbetar i medvind. Iallafall i en region av sex. Det är en start, vi får se det som en start. Vara glada för det lilla.

Det roliga och pauserna från det roliga

Jag har så väldigt roligt om dagarna. Det händer saker hela tiden, konstanta möten om saker som ska utvecklas, saker som ska göras, saker som ska lösas. Det är dialoger med höga chefer och med utförare, det är stora penseldrag och det är detaljer.

Det är arbetsluncher, snabba drinkar med kollegor efter jobbet, intensiva träningspass för att rensa skallen. Det är familjen runt middagsbordet och franskalektionen i sängen sent på kvällen. Franskalektion i Duolingo alltså, det var ingen omskrivning för sex.

Idag hade jag bara en mötesfri timme i kalendern: timmen över lunch. Matsalen var full med folk och jag kände att jag behövde tystnaden, lugnet, att ingen tittade på mig, att ingen behövde något från mig. Så jag smet in i vilorummet med min lunch och lyssnade på ljudbok en halvtimme och åt utan stress. 

Det var fint, mitt i allt det roliga.

Det är nu det händer, nu det vänder

Det är mars, det är måndag. Solen skiner, nästan alla trottoarer mellan kontoret och lägenheten är sopade och i eftermiddag ska vi dricka vin på kontoret. Det finns en öppnad box kvar sedan vår förra AW och tydligen blir den dålig om vi inte dricker upp den. Det kan vara mitt bästa slags vindrickande: möte till sjutton, ett långsamt glas fram till arton och sedan hem till familjen och middagen.

Jag har en klänning som inte är stickad, tunna strumpbyxor och loafers. Ett nytt läppstift och en jacka som lämnades öppen på promenaden på väg tillbaka från lunchen. Samt vårkänslor, jag har tusen miljoner vårkänslor.

Nästa steg på den berömda stegen, eller nåt

Idag blir jag chef för hela vår centrala administration. Det är min tredje befordran under loppet av ett år och den kommer från ingenstans. Någon säger under ett chefsmöte att det vore bra om hela vår admin samordnas under en person och alla tittar på mig.

Så planer skissas fram, presentationer hålls, fackliga förhandlingar genomförs. En dag nämner min chef i förbifarten att han har höjt min lön med fjorton procent. I måndags informerades berörda medarbetare och för en stund sedan gick informationen ut brett.

Nu har jag tio personer direkt under mig, varav en är chef över fyra egna personer, och en decentraliserad organisation med tjugo medarbetare vars arbetssätt jag ska uppfinna och implementera. Det ska bli skoj.