Och så kom söndagskvällen. En vecka av en varm panna och täppt näsa är över. En vecka av en hammare i huvudet och en kniv i halsen. Jag har nästan inte sett någonting annat än insidan av mina lägenhetsväggar på hela veckan. Är så less på mitt egna sällskap. Längtar efter måndagsmorgon så jag får kliva i skorna och hänga väskan på axeln och låta dörren gå igen bakom mig. Hade jag inte känt mig frisk redan så hade jag fan fejkat det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar