Jag tror egentligen inte att jag har någonting vettigt att berätta. Såna stunder borde man hålla tyst. Men det kliar ju i fingrarna och jag vill formulera ord. Jag har snott till mig tio minuters fritid i en fullproppad arbetsdag. På dagens att göra-lista finns lika många rader antecknade som det gjorde under hela min sista vecka innan semestern. Jag har räknat.
De rader som ännu inte är överstrukna är aktiviteter som känns övermäktiga. Det är de alldeles säkert inte, det är bara en känsla. Om jag tar tag i uppgiften, bryter ner den och börjar i ett litet hörn så kommer allt snart vara löst. Borta. Ur världen. Men det gör jag inte, istället klickar jag mig in här och skriver ord som egentligen inte behöver skrivas. Så onödigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar