Igår kallade min blivande make mig för dramaqueen. Med kärlek i rösten visserligen, men det är ändock en sanning. Jag är överallt. Far mellan huvudstaden och den mindre staden, susar på isiga vägar och undrar om idag blir dagen då jag dör. Hittills har jag överlevt.
Den här veckan ska jag vara i min egna stad alla dagar utom två, varav den ena redan ligger mot min rygg. I morse när jag klev in på kontoret öste jag ur mig alla saker jag glömt att jag måste göra, en uppgift per post it-lapp. Det blev femton lappar, bara fyra är kvar på mitt bord, resten ligger i papperskorgen. Det här är veckan då jag tänker att jag ska skriva igen, den som lever får se hur det går.
Du är grym! Det tycker jag!
SvaraRadera