Vi hade badkar i Frankrike. Även om det var trettio grader varmt om dagarna mellanlandade jag alltid i ett hett bubbelbad i gränsen mellan dag och kväll. Det är en sorg i mitt liv att jag inte äger ett badkar. Om vi inte bodde så bra där vi bor hade det nästan varit värt en flytt.
Jag badade med badrumsdörren öppen, lyssnade på min man som stökade runt där utanför. Ibland kom han och ställde sig dörröppningen för att berätta något och det var något med det otvungna i det, att ligga där naken och med håret uppvirat högt upp på hjässan, som jag tyckte var väldigt fint.
Kanske att det var ett fint sätt att samexistera, i en naturlig nakenhet. Inte för att nakenheten känns särskilt onaturlig annars, men det blir ändå något annat när ett badkar är involverat. Äsch, nu känns det som att jag svamlar. Jag skulle bara säga att jag har badat badkar och att jag verkligen tyckte om det. Det var bara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar