Måndagens skrivande blir ett antiklimax. Förmiddagens tredje möte ligger som ett skav i mig efteråt, stannar kvar under det fjärde mötet, ligger fortfarande där när jag promenerar hem, medan jag äter min grönsakspaj, när barnet och jag går till Fabrique för att skriva.
Behöver säga till mig själv på skarpen när jag sitter med textdokumentet och det är meningen att jag ska driva berättelsen vidare men allt jag kan tänka på är orden från en man (är det inte alltid en man?) som jag inte förstår om han försökte feedbacka eller förminska mig.
Tre tillsägelser senare lämnar jag textdokumentet och går över till att researcha vår resa till Kreta istället. Den handlar också om de grekiska gudarna så jag tycker att dagen ändå får räknas som just en dag. Plus att jag säkert skrev tio meningar, som jag förvisso antagligen kommer radera i eftermiddag, men det räknas fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar