Mars går över till april och våren försvinner. Påsken kommer och går. Det blir en tisdag som också är en måndag. Klär mig i blå kostym och höga klackar, behöver applicera extra makeup för att täcka de mörka ringarna under ögonen, trots den långa helgen och återhämtningen som kom med den.
Jag har en trötthet i kroppen som inte verkar gå över hur mycket jag än vilar, hur mycket jag än tillsätter vitaminer, hur mycket jag än tränar. Kanske är det vårtrötthet, kanske är det pollen, kanske är det aprilvädret.
Min man nämner i förbifarten att om tre månader är vi i början av juli och det är inte långt bort, det är verkligen inte långt bort, det är tillräckligt nära för att skapa hopp, tillräckligt nära för att leva på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar