Jag har alltid drömt om att bära ett diamanthalsband till vardags. Ibland synligt, ibland bara som en aning under en stickad halsringning. Trots mina trettionio år i livet har jag aldrig burit något annat än bättre eller sämre bijouterier runt halsen. Det känns fint att äntra mitt fyrtionde år med en livslång dröm vilandes i halsgropen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar