För någon vecka sen sa jag att jag var redo för januari och vinter. Att jag kunde tänka mig ett par månader med kyla som nyper i kinderna och snö som knarrar under stövlarna. Att få gömma mig i min långa kappa och med halsduken virad runt ansiktet.
Nu vill jag ta tillbaka det. Eller snarare säga tack och adjö till vintern. Snön under fötterna är inte längre mysig, bara kall, rocken känns tung och halsduken ger mig nackont. Jag känner mig klar med januari, tack så mycket.
Inser nu ironin i att januari är lika klar med mig men det innebär ju inte att vintern är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar