Vi har precis kramats hej då, barnet har gått ut genom karuselldörrarna för att gå den korta promenaden hem, jag sitter på en bänk på tågstationen och väntar på mitt tåg. Bakom oss ligger en fin liten pärla till dygn, en resa jag kommer bära med mig i en halv evighet.
Vi har promenerat genom Köpenhamn, gått på konstmuseum, ätit fantastiska små kreationer, druckit tjusiga drinkar i vackra barer. Pratat om stora saker som framtiden och om mindre saker som Harry Potter och varför han egentligen borde ha placerats i Slytherin.
Nu sitter jag här och tänker att vår resa markerade slutet på hans barndom. Nu är han vuxen, på riktigt, och vår relation är vuxen och den är fin, så otroligt fin. Nu ropar de ut mitt tåg och det är dags för mig att åka hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar