Ibland vet jag inte vad som hände. Förstår inte exakt när blev jag vuxen, hur åren kunde gå så fort. När jag träffar mina vänner pratar vi om våra sekelskiftestreor, chefspositioner och lantställen. Det går inte ihop, egentligen är vi ju fortfarande barn.
Nästa år fyller jag fyrtio. Jag tror inte att jag har någon ångest över det, den enda anledningen till att jag har svårt att förstå det är för att jag inte vet hur jag kunde nå hit så fort. Vissa dagar känns det som att jag leker vuxen, att allting bara är på låtsas.
Och med det sagt skulle jag verkligen också vilja ha ett lantställe.
Alltså det är pengarna man tjänar och inte åldern så mycket tror jag. Minns något taktlöst när vi pratade om varför vi aldrig köpte xyz förut och sen inser man.
SvaraRaderaMen ja, ett lantställe, en sjö, en bastu, det vill man ha.