Njuter så av att ha honom hemma

Mina föräldrar och min brorsdotter kom igår. Vi promenerade till en restaurang i närheten, slog oss ner på den inglasade uteserveringen och åt lunch. Promenerade vidare till gelaterian på Rörstrandsgatan och åt glass. Rundade Karlsbergs slott och Kungsholmens strand, avslutade med kaffe och kaka hemma hos oss.

De åkte tillbaka till den lilla staden, min man gick till gymmet och barnet och jag gick till Bar Apropå på Sankt Eriksplan. Drack varsin eftermiddagsdrink, pratade om livet i Stockholm och om livet i Malmö. Tänkte ungefär hundra gånger att barnet har blivit så klok och vuxen.

Gick till Systembolaget och köpte kvällens vin till grillmiddagen som väntade, fortsatte till mataffären och köpte allt som såg gott ut. Det var mysigt att umgås på det sättet, att dricka en drink och sen handla mat, låta det mjuka samtalet fortsätta mellan gångarna.

Kom hem till en man som blandade oss varsin mojito som fördrink, omedveten om våra redan genomförda utsvävningar, men vi tackade inte nej. Lagade mat tillsammans, satt kvar i sju evigheter efter maten, tills stearinljuset brunnit ner och vi sagt att vi verkligen måste gå och lägga oss fyra gånger.

Fest för tre

Tisdag. Vaknar och tänker direkt att barnet är på väg. Det är inte helt sant, han kommer inte vara framme förrän vid middagstid och ännu är det flera timmar tills hans tåg ska gå. Men snart, snart är han på väg.

Städar badrummen, hänger fram en handduk på den tredje kroken i badrummet, den som till för ett år sen var barnets. Dammar och dammsuger lägenheten, putsar fönsterna i gästrummet, tar ner bäddmadrassen till bäddfåtöljen, startar en ragu, bakar en banankaka. 

Duschar och byter om till en klänning. Inte för att barnet bryr sig om jag har mina urtvättade mjukisshorts, men det känns högtidligt att barnet kommer hem. Gör att jag vill klä upp mig, korka upp bubbel, ställa till med fest. En liten fest, en för tre, för jag vill inte dela barnet med någon annan, inte första kvällen. 

Nedräkningen är framme vid noll

Idag kommer barnet hem. Han gör en liten föräldraturné uppåt i landet, är hos oss till på fredag och sen åker han till sin pappa ännu längre upp i landet. På söndag åker han tillbaka till Malmö och har lite sommarlov innan höstterminen drar igång.

Han har läst två sommarkurser under juli och jag tror att han är trött. Inte för att han säger det, det är mer av en känsla. Jag ska baka hans favoritkaka och laga hans favoritmaträtt, göra överdådiga pannkaksfrukostar och ta med honom till alla våra stammiscaféer.

Passa upp, ta hand om.

Den gröna skogen och det gula guldet

Söndag. Ansiktet är naket igen, trosorna i bomull, behån borta. Vi åker till den lilla staden tillsammans med hans syster, möter deras mamma och åker ut i svampskogen. I skogsbrynet byter jag min långklänning mot tights och min mans skjorta och stoppar fötterna i ett par gummistövlar.

Promenerar under stora trädkronor, hittar mängder med kantareller, sitter på en sten och äter rostbiffsmörgåsar och dricker termoskaffe, känner solen snirkla sig fram genom löven, tittar på kossorna som ligger i det höga gräset i sin hage, hör åskan dåna långt borta, äter en kanelbulle medan vi traskar genom skogen, hinner precis tillbaka till bilen innan himlen öppnar sig.

Kommer hem flera timmar senare. Duschar bort skogen och kliver i en böljande klänning, häller upp ett glas rödvin och en skål chips. Ställer köksfönstret på glänt och låter långsam jazz strömma ut. Jag rensar kantarellerna, han förväller och gör varsin macka. Så blir klockan tjugotvå och vi säger att vi fortsätter imorgon. Somnar nära, trötta men tillfredsställda.

Den röda klänningen

Lördag. Vaknar av ett sms från min mans syster. Hon undrar om vi vill gå runt Hagaparken. Min man säger ja, jag säger nej. Känner direkt hur jag vill äta en långsam frukost på ett café, i sällskap av ingen annan än en bok.

Kliver in i duschen, smörjer in kroppen, låter håret självtorka i mjuka vågor längs ryggen. Trosor och behå i spets. En lätt makeup, semesterns första, och så en röd klänning med puffärmar i broderie anglaise.

Hittar min man i köket, iförd träningskläder. Jag ställer mig på tå för en puss innan jag ska gå. Han tittar på min röda klänning och drar in mig i sin famn. Hallå där, säger han. Vad säger du om en date sen? Jag lägger armarna om hans nacke och säger att jag är tillgänglig för en vinlunch.

Och så gick tredje veckan

Mina morgnar blir allt längre. Jag vaknade vid sju varje dag semesterns två första veckor, men det här veckan har jag förlängt sömnen med en halvtimme varje morgon. Vid tio är lägenheten fortfarande tyst och stilla.

Jag gör världens mest seglivade storstädning. Städade våra två badrum i sex timmar, fördelat på tre dagar. Nu är jag inne på dag fem av att städa köket. Det blir bara någon timme per tillfälle. Torkar, gnor och gnider skåp och luckor, dammsuger upp smulor, sorterar bort saker som inte används, rensar i skafferiet.

Jag har bakat flera gånger sen jag bakade baba au rhum. Upptäckte att det var roligt att stå framför det öppna köksfönstret och mäta, väga, blanda, röra, knåda. Det är något med det snabba resultatet som är tillfredsställande. Plus gott med fika på eftermiddagarna, och om vi ska vara ärliga, ibland även sent på kvällarna.

Faserna

Jag har börjat tröttna på den nuvarande versionen av mig själv. Den som varvar samma tre par linneshorts och som alltid har ett naket ansikte. Häromdagen kände jag hur bröstvårtorna skavde mot t-shirten och det är nog ett tecken på att det är tid för behå igen.

Jag bläddrar bland klänningarna i min garderob. Tänker på nästa vecka, när det finns middagsplaner och bordsreservationer. Hur jag ska sminka mig, föna ut håret, låta lagret närmast huden bestå av tunna spetsar, bära skor med klack. Närma mig kvinnan jag brukar vara.

En kort och en lång väntan

Jag har tre maträtter på min lista över mat som jag har varit sugen på i flera dagar: 1) Moules frites, 2) Spaghetti alle vongole och 3) Pizza med tomatsås, basilika, mozzarella och prosciutto, en finpizza i all sin enkelhet.

Den sistnämnda, pizzan, väntar jag med tills när barnet kommer hem nästa vecka, eftersom han har bett om att vi ska äta på hans bästa italienska restaurang. Det är en kort väntan och en värdig längtan.

När det kommer till musslorna så sägs det ju att man bara ska äta musslor de månader som innehåller  ett ”r” i namnet, vilket gör att både juli och augusti faller bort. Så det är en längre väntan, en väntan till september när jag ska äta musslor hela månaden lång.

Baba au rhum

Jag bakade den där kakan igår. Kunde inte låta bli när väderprognosen visade trettiotre millimeter regn och receptet fjortonhundra avancerade steg. Kände att det var exakt det en regnig sommardag borde innehålla.

Det var mysigt. Köksfönstret stod öppet hela tiden, luften var lätt efter regnet, köket var belamrat med vackra skålar eftersom jag lever enligt devisen att livet ska romantiseras utav bara helvete, och då är de små detaljerna viktiga.

Kakan blev både vacker och god, regnet rensade luften, gjorde det enkelt att andas igen, timmarna i köket var kanske lite som terapi. Det var fint, fint som snus.

Baka och smaka

Min man har snöat in på matlagning igen. Han har alltid varit insnöad på matlagning om vi ska vara ärliga, men under vårens renovering fanns inte tid för annan mat än den snabba och enkla. Den här sommaren har maten han lagar inget snabbt eller enkelt över sig.

Han ligger bredvid mig och visar matlagningsfilmer medan jag skriver det här. Just precis gick han över till bakning, vilket är underligt eftersom han inte tycker särskilt mycket om sötsaker, ändå frågade han precis hur jag känner för att baka en baba au rhum. Jag tror att jag alltid känner för att baka en baba au rhum.

Dagarna som går

Fransk yoghurt till frukost varje dag, förutom den dagen vi gräddar ett torn av blåbärspannkakor och dränker i lönnsirap. Köper en ny melon varannan dag, äter en halva om dagen, varierar mellan sorterna. I skafferiet finns alltid en öppnad chipspåse. Vi fyller en liten skål medan vi lagar mat och sippar på ett immigt glas.

Jag dricker en Mino Limonata varje dag. Den som smakar svarta vinbär, hallon och citron är godast. Min man köper tre påsar finsk lakrits. Den är mjuk och söt och färsk. Jag hittar madeleinekakor i en välsorterad butik. 

Flera gånger i veckan går vi förbi gelaterian på Rörstrandsgatan. Jag testar nya smaker varje gång, letar alltid efter den bästa kombinationen, jobbar mig genom lakrits och viol, saltkola och kokos, nougat och körsbär.

Värmeböljan

Vi vaknar samtidigt, kanske av varandra. Kanske kan man inte säga att vi vaknar, eftersom det kräver att vi en gång har somnat och jag kan inte säga säkert att jag har sovit. Jag tror att jag bara har slumrat. Telefonens klocka visar halv fyra på morgonen.

Balkongdörrarna står öppna, köksfönstret på glänt, fläkten i sovrummet portionerar ut sval luft genom rummet. Ändå är kroppen varm. Hans också. Vi står framför köksfönstret, jag är naken och han har kalsonger på sig, men rummet är skyddande mörkt bakom oss. 

Vi tittar ut över innergården, på alla öppna fönster och balkongdörrar. Bakom vissa lyser det fortfarande. Jag antar att vi är många som inte kan sova i värmen, trots de gamla stenhusen som sägs bevara kylan så bra. Kanske är det en värmebölja som pågår ändå. 

Om kroppar som aldrig blir svala

Varje kväll duschar jag lika kallt som när jag duschar blommorna på söndagskvällarna. Lutar pannan mot det svala kaklet medan vattnet strilar över huden. Efteråt tar jag på min sidenkimono och lägger mig på sängen, låter fläkten forsla sval luft över min nakna hud. Somnar med bara ett påslakan över kroppen.

Jag vet inte om vi har en värmebölja eller om det bara är sommaren som pågår. Jag minns aldrig den förra sommaren när den nya väl är här. Jag minns bara klänningarna som jag bar, men den här sommaren innehåller nästan inget annat än linneshorts och t-shirtar så tunna att man ser genom dem. Och tjugoåtta grader, ständigt dessa tjugoåtta grader och kroppar som aldrig blir svala.

Sammantaget en mycket bra dag

Igår tog vi semester från semesterjobbet. Vi bestämde redan på onsdagen att ingen dator skulle få startas, att vi inte ens skulle prata om allt som behöver göras hemma, utan att det skulle vara en riktigt semesterdag.

Det hela inleddes med varsin trave blåbärspannkakor, toppade med jordgubbar, ännu fler blåbär och lönnsirap, serverade med lemonad och kaffe på balkongen. Sen hoppade vi i shorts, t-shirt, strumpor och skor och tog bussen ut utanför stan.

Målet var att promenera hem igen, hela tiden längs med vattnet, med paus för vinlunch och iskaffe. Kom hem fem timmar senare, varma och trötta och glada. Packade direkt tygväskan med filt, vatten och sanpellegrino och promenerade till stranden framför Karlbergs slott. Läste, vilade, njöt, hade semester.

Och så hem igen. Jag duschade bort sältan från huden, klev i en luftig klänning och slog mig ner på balkongen, serverades ett glas rödvin och en burgare min man slängt ihop när jag duschade. Ännu ett glas rödvin, en liten skål med chips, flödande samtal, en balkong som inte lämnades förrän långt efter att solen gått ner.

Kärlek, omvårdnad och plåster på såren

Det är ingen vidare semestrig semester som pågår här. Dels eftersom jag jobbar litegrann varje dag, jag har två pågående rekryteringar, en som jag är i slutskedet med och en som jag just avfyrat startskottet för, och dels eftersom vi behöver ge vårt hem väldigt mycket kärlek.

Det är så smutsigt efter månader av renovering och nödstädning som bara skett där man kommit åt för stunden. Nu städar jag ett rum om dagen, ner på flyttstädningsnivå, medan min man småpysslar med slutfixet på kontoret. 

Igår nakenskrubbade jag badrummet och imorgon ska jag ge mig på köket. Dock iförd kläder, om än så få som möjligt, eftersom grannarna mittemot ser in i vårt kök. Jag har för övrigt en regel om att kompensera för arbetandet med goda saker att äta, vilket väger upp för att jag inte riktigt lyckas komma ner i varv. 

Nu när jag skriver det här, vilket är precis innan jag ska skriva ihop ett anställningsavtal för min nya rekryt, äter jag fyra jordgubbar och två Madeleinekakor samt dricker ett stort glas isvatten med några droppar citronsaft.

Sorgligt men kanske också vackert

Vi har en uråldrig tradition, barnet och jag. Den skapades när han var gammal nog att uppskatta böcker, vilket var långt innan han kunde läsa, när jag fortfarande läste högt för honom. På min första semesterdag gick vi alltid till bokhandeln och köpte varsin trave med böcker. Det har alltid varit startskottet för vår sommarledighet.

Varje dag förra veckan tänkte jag att jag borde gå till bokhandeln, fyra av startskottet och skapa min boktrave. Men det lockade inte, inte utan barnet. Alldeles nyss sa jag orden högt till min man, de som jag inte riktigt har velat formulera eftersom de då blir verkliga, men jag tror att det är en tradition som jag behöver lämna bakom mig.

Det är en del i att acceptera att barnet har flyttat hemifrån, blivit vuxen och lever sitt eget liv. Att han köper sina egna boktravar i Malmö och jag läser alla mina böcker i appen. Det var en fin tradition, men jag tror att den är över.

Vilar mig stark

Jag har inte tränat en enda gång hittills under min semester. Å andra sidan har vi rensat, fixat och stökat varje dag, bara varit stilla de stunder vi legat på en filt i solen, inte gått mindre än sextontusen steg någon dag sedan vi gick på semester.

Jag har somnat av utmattning vid tjugotvå varje kväll och vaknat vid sju av en enorm hunger. Jag tror att det är min kropp som läker efter alla år av stress och press. Sedan min massör förbjöd mig att träna styrka för att istället fokusera på yoga medan musklerna återhämtade sig har jag långsamt börjat må bättre i kroppen.

Jag har börjat sakna träningen, att känna musklerna jobba och så småningom ska jag gå tillbaka till gymmet. Men inte än, axlarna reagerar direkt när jag bär lite för tungt, ryggens muskler drar ihop sig så snart jag blir stressad, så jag har en bit kvar. Men snart, snart tror jag att min kropp kommer vara läkt.

Den befriande värmen

Värmen gör att mina fingrar svullnar så snart jag kliver utanför dörren. Häromdagen köpte jag en enstensring från Edblad, en som påminner om min förlovningsring men som är en storlek större och som jag kan bära de allra varmaste dagarna.

Jag lever i shorts och tunna t-shirtar. Har en bikinitopp under om vi ska ligga på en filt någonstans, annars har jag ingenting. Har inte burit makeup sedan förra fredagen. Sminkrutinen består numera endast av spf, lite rouge på kindbenen, böjda ögonfransar och borstade bryn.

Ett ständigt lärande med nya ämnen

Barnet har hörsammat mig och mina preferenser vad gäller länkarna på dokumentärer som han skickar. Efter att ha vandrat oss genom ett par olika teman har vi nu landat i dinosaurier. Ett våldsamt intressant ämne. 

Jordens utveckling överlag är ju så fascinerande att det nästan inte finns någon liknelse. Igår tittade vi på en kort film på youtube om djuren som levde innan dinosaurierna. Jag visste knappt ens att det hade funnits djur innan dinosaurierna, så uppenbarligen behöver jag dessa dokumentärer som barnet är vänlig nog att skicka.

Den nya målbilden

Den senaste veckan har jag spenderat en hel del tid med en pensel i handen. Inte en stor klumpig pensel som när man målar möbler, utan en liten nätt sak som egentligen är till för finmåleri och som jag använder för att göra raka kanter mellan väggar och lister.

Det påminde mig om att jag verkligen tycker om det, att måla. Jag har alltid tänkt på det när jag varit på Måla & Skåla, att jag uppskattar det väldigt mycket. Jag har ingen som helst talang, men jag trivs med en pensel i handen. 

När jag är gammal och grå och bor i ett hus i södra Frankrike ska jag ha en ateljé. Ett litet rum med fantastiskt utsikt, färgfläckigt golv och ett staffli framför fönstret. Ska bara måla, dricka vin och vara lycklig hela dagarna.