Åsa.

Vi träffas på samma ställe som alltid, upprepar samma procedur som vanligt. Räksmörgås, coca cola, chokladboll, kaffe latte. Jag orkar aldrig äta upp. Förr, när hon jobbade i min stad, var det en veckorutin. Sedan blev hon egen företagare och min man gick in i väggen. Jag antar att livet kom emellan. Senast vi träffades hade sommaren ännu inte helt passerat över till höst.

Det var inte särskilt svårt att plocka upp tråden där vi lämnade den sist. Det är väl så det är med gammal vänskap. Den finns alltid där, om än i skymundan ibland. Hon har gjort väldigt mycket under året som gått. Startat ett företag, renoverat en gammal skola, skrivit en bok. Vad har jag åstadkommit under den här perioden? Inte mycket mer än varit noga med att gå och lägga mig i tid varje kväll.

Men jag är glad för hennes skull, hon har slitit och lyckats. Det är inte alla som gör det. Det gör mig lite stolt att hon är en av de som klarat det.